- Alla, nästan i alla fall, bytte tjejer och killar med varandra. De blev ihop på en rast, men plötsligt på nästa rast var de ihop med någon annan. Och innan de hade gått hem från skolan var de ihop med en tredje.
Nu går Vera i sexan och det har bara blivit mer och mer kärlek. Förutom att nästan alla är tillsammans med varandra är det enda de andra kan prata om sådant som har med kärlek att göra. Det pratas om vilka som är ihop. Om vilka som har varit ihop. Och om vem som skulle vilja bli ihop med vem.
Det är inte bara i skolan som alla andra är kärleksfixerade. Vera tycker att hela samhället har fått hjärta och smärta på hjärnan: kärlekslåtar, kärleksfilmer och böcker om kärlek. Vera har fått nog. Hon är helt enkelt ointresserad av att vara ihop. Tyvärr är det inte det lättaste, för Vera känner sig ensam om att tycka så.
- Egentligen tror jag att fler känner som jag, men många rycks med och blir ihop med någon bara för att de andra är det. Det blir som en grej man ska vara. Det verkar inte alls som att de alltid är kära.
En av Veras bästa kompisar är en kille i grannklassen. Tidigare umgicks de ofta. De spelade fotboll tillsammans och träffades ofta på rasterna. Numera ses de nästan aldrig i skolan, utan bara på fritiden.
- Jag kan knappt prata med en kille utan att någon frågar om vi är ihop. Eller om vi ska bli det. Det verkar inte vara någon som fattar att man faktiskt kan vara kompis med någon av motsatta könet.
En del av Veras klasskompisar tycker att hon är märklig som aldrig har varit ihop med någon. Men hon låter sig inte påverkas.
- Jag kommer säkert att bli kär i framtiden. Men jag går inte omkring och oroar mig för hur det ska kännas och bli. Jag har då verkligen ingen brådska. Det händer väl när det händer.
Vera heter något annat i verkligheten.