"Sluta gnälla om småbarnsåren"

- Gör inte livet svårare än vad det behöver vara, uppmanar hon.
Det är i första hand medelklassföräldrar i storstadsregionerna, som valt att skaffa barn i ett senare skede i livet, som Hanne Kjöller pekar ut som gnällspikar. De har det väl förspänt både när det gäller inkomst och boende och borde därför kunna dra ner på arbetet för att få mer tid med barnen.
- Men av någon underlig anledning är det den här kategorin småbarnsföräldrar som gnäller mest, trots att det är de som har de främsta förutsättningarna och som har allra störst anledning att betrakta sina barn med känslan: vilken tur att vi fick dem i fertilitetens sista timme.

Temat är grunden för Hanne Kjöllers bok I huvudet på en mamma (Brombergs).
- Jag vill peka på hur viktigt det är att stanna upp, och på hur man kan vara glad över det man har i stället för att vara ledsen för det som möjligtvis har gått förlorat. Barn är en gåva och ingenting är en självklarhet när det gäller barn, kommenterar hon och tillägger att vi har fullständigt orimliga förväntningar på oss själva som föräldrar.
- Den bild vi har av familjelivet går helt enkelt inte ihop. Man ska leva precis som innan man fick barn och samtidigt vara en bra förälder, som hinner med alla barnens aktiviteter. Hemmet ska vara perfekt och själv ska man vara piffig. De här kraven är helt absurda och jag tror inte att barnen blir lyckliga av dem, säger hon.

Hur gör man då för att få livet att gå ihop? Det handlar om att prioritera, välja och välja bort. Dessutom påverkar vår livssyn hur vi faktiskt upplever vår tillvaro.
- Vi kan ju själva välja om vi vill se glaset som halvfullt eller halvtomt. Det är både provocerande och synd att så många föräldrar upplever sin tillvaro som så negativ, eftersom man genom lyckostudier vet att hur vi förhåller oss till verkligheten och hur vi talar om den i väldigt hög grad påverkar hur vi upplever den.

Hanne Kjöllers egen strategi för att få livet att fungera är densamma som den alltid varit:
- Först gör jag det jag måste göra, sedan gör jag det jag vill. Och jag är noga med att skilja på mina behov av min dotter och hennes behov av mig. Jag försöker inte göra mig oumbärlig i hennes liv, det är oerhört viktigt att hon får bygga egna relationer med andra människor.
Dessutom har hon valt bort de personer i sitt umgänge som inte ger henne tillräckligt mycket.
- Jag gör inte saker för att det bara rullar på eller för att det förväntas av mig, utan letar hela tiden efter kvalitet i livet.

KOMMENTARER

Anders Duus, dramatiker, bloggar om livet som småbarnspappa
"Om man upplever småbarnstiden som besvärlig eller inte har att göra med vilka förväntningar man har från början. Det är lätt att tro sig veta på vilket sätt livet ska förändras när man blir förälder. Det är livet före och efter och inte sällan finns farhågor om att komma efter i karriären och förlora sin egentid. För mig är det tvärtom, att vara pappaledig är det bästa jag gjort. Det blev en möjlighet att ta en paus, samtidigt som jag fick skapa en nära och kärleksfull relation till min son.
Dagens föräldrar är pålästa och det gör att man har högt ställda förväntningar på sig själv och sitt barn. Mitt råd är att ta det lugnt. Använd föräldraledigheten till att samla krafter inför livet som både förälder och yrkesmänniska. Du måste inte aktivera barnet från dag ett och springa runt på tusen olika aktiviteter. Inget barn mår bra om föräldrarna är stressade. Det går att leva ett fullvärdigt liv utan att gå på babyyoga. Att läsa en bilderbok för ditt barn hemma i soffan räcker långt. "

Ann Söderlund:
"Jag tycker att det är så många hitte-på-problem i dagens föräldraverklighet. Hellhours, karriärstress, finakläderhets. Herregud, man väljer väl själv vilket typ av förälder man vill vara och vilka ideal man vill stå för. Jag har också varit en sån där mamma som ser det jobbiga, men så fort man sätter sina jätteproblem i perspektiv så inser man ju att allt ligger hos en själv. Det går att köpa mat innan man går till dagis och ärvda kläder funkar lika bra. Sen det här med aktivitetsstressen, mina barn klarar sig bra med parken. Jag tror att det är vi föräldrar som tror att barn behöver bli så stimulerade hela tiden. Deras egen lek är ofta stimulans nog."

Maria Sveland:
"Nej jag tycker inte att det "gnälls" för mycket, dessutom vänder jag mig mot ordet "gnäll" eftersom det används så ofta mot kvinnor som på olika sätt försöker problematisera orättvisor eller framföra kritik. Du hör sällan det ordet användas om en man! Det är både förminskande och korkat att påstå att kvinnor/mammor "gnäller" när de i själva verket försöker förändra och förbättra sånt som är dåligt, som till exempel bristen på jämställdhet när det gäller mamma- och papparollen. Jag är djupt tacksam för att kvinnor genom historien har bråkat och protesterat mot sånt som varit dåligt. Tack och lov för att de inte lät sig nedslås av dumma människor som avfärdade deras kritik som "gnäll"."

"Sluta gnälla om småbarnsåren"

Varför gnäller vi så mycket, när vi egentligen har det så bra?Det frågar sig journalisten Hanne Kjöller och syftar på dagens småbarnföräldrar.