SLU storsatsar på bioenergi
Tre pannor vid Kungsängens gård, tre ännu större pannor vid Funbo-Lövsta. Nu gör Lantbruksuniversitetet en storsatsning på bioenergi vid två av sina enheter i Uppsala.
Om träflisorna är alltför olika stora kan det ställa till problem vid inmatningen av bränsle i pannorna.
Foto: Hans E Ericson
- Vi valde Reka-pannor för att de är så flexibla, förklarar Lars-Olov Johansson som är fastighetsförvaltare på SLU.
- Vi kan i princip elda allt, till och med halm som ger så mycket stenbildning. Pannorna har rörliga roster.
Den lilla pannan är på 100, mellanpannan på 400, den stora på 800 kilowatt. Det ger tillsammans en effekt på 1 300 kilowatt, en bra bit över behovet vid Kungsängen.
- Vi behöver maximalt 800 kilowatt. Nu har vi reserver så vi klarar djurstallarna även om någon panna skulle stanna när det är 20 grader kallt, säger Lars-Olov Johansson just som det brakar till bakom oss.
- Automatsotning, förklarar han, den sker med tryckluft.
Kan ställa till problem
Att elda med flis kan ställa till en del problem. Bränslet matas in med hjälp av en jättelik skruv. En grövre sticka som fastnar på fel ställe och pannan stannar, trots att instrumenten visar att det finns bränsle.
- Ju mer homogent bränslet är, desto bättre fungerar pannorna, förklarar han. Pellets eller spannmål ger minst störningar.
Pannorna ute vid Funbo-Lövsta öster om Uppsala är ett steg större, 300, 800 respektive 1 200 kilowatt.
Före den här satsningen på biobränslen skedde all uppvärmning vid Kungsängen och Funbo-Lövsta med olja eller direktverkande el.
- Vi räknar med att spara över fem miljoner kronor om året när vi ersätter all olja och hälften av elen med egna biobränslen. Vi skonar dessutom miljön eftersom vi inte ger något tillskott av koldioxid till atmosfären. Rökgasrening finns förstås vid varje panna, och det blir inga restprodukter, säger Lars-Olov Johansson.
Investeringar
På minuskontot står investeringarna i form av pannor, kulvertar ut till husen och inte minst ombyggnader för att kunna gå över från direktverkande el till vattenburen el. Totalt slutar notan på 42,5 miljoner kronor. Men det är alltså en engångskostnad.
- Bara här på Kungsängen har vi grävt 3 kilometer kulvertar, förklarar Lars-Olov Johansson när vi inspekterar flislagret.
Att pannor för biobränslen kräver lite mer tillsyn och att det är en del inkörningsproblem sticker han inte under stol med.
- Det känns skönt att vi kan börja leva upp till våra miljömål och dessutom kan bli mer eller mindre självförsörjande med bränslen, kommenterar Mikael Jansson, SLU:s presschef.
Så jobbar vi med nyheter