Videon är inte längre tillgänglig
Det blev en på många sätt bättre lunch än vanligt när Uppsala universitet på lördagen bjöd sju Nobelpristagare och mer än 200 gäster, däribland mig, på traditionell Nobellunch i Rikssalen på Uppsala slott. På menyn den här gången stod en inledande sallad med bland annat lättrökt vildand och Gotlandstryffel, följt av ugnsbakad sejrygg med basilikasmörsås och buljongkokta grönsaker -- och ett par glas vitt vin ut flaskor med etiketten Vinum universitatis. Överlag jättegott, men min allra första tryffelbekantskap var inte så häftig att jag redan längtar efter mer.
Som vanligt, innan det var dags att bryta upp från borden i ett av Sveriges mest traditionstynda offentliga rum, underhöll Sveriges äldsta universitetskör, Allmänna sången, med några julsånger. "Den mest tonrena kör jag någonsin hört", sa doktoranden från Polen som var min högra bordsgranne.
Varje bord hade namn efter en av Nobelpristagarna. Tyvärr var fyra platser lite för långt avstånd för att höra vad kemipristagaren Erik Betzig och hans bordsgrannar, av skratten att döma, verkade ha så roligt åt.
Tidigare år har jag under det efterföljande kaffet och minglet i gallerierna fått en pratstund med någon av Nobelpristagarna. I år blev det så mycket pratande med andra att alla Nobelpristagare hunnit försvinna när jag började leta efter någon att haffa.
I stället för ett Nobelpristagarecitat avslutar jag med ett smågnälligt förtydligande av en uppgift från rektor Eva Åkessons välkomsttal. Traditionen att Nobelpristagare besöker Uppsala är nog inte fullt så gammal som själva Nobelprisen. Varken Wilhelm Konrad Röntgen eller någon annan av 1901 års pristagare verkar att ha kommit hit. Däremot åkte 1902 års fysikpristagaren Hendrik Lorentz till Uppsala. Tveksamt om han fick äta lunch på slottet.