Slemmiga fynd i Roslagen
Det finns ord som har negativ klang. Säg alger och många tänker på algblomning, den där tjocka, grönaktiga, illaluktande sörjan som gör att ungarna och hunden inte kan bada.
Egentligen är alger viktiga. Alger har producerat syre i miljontals år. Alger är basen i näringskedjan och de producerar lika mycket organiskt material som de tropiska regnskogarna. Alger går att äta. Och så kan de fungera som miljövarnare, inte minst i Östersjön.
Eftersom alger är så viktiga är det konstigt att det inte har funnits någon flora om algerna vid Östersjökusten. Men nu är den klar. Den heter Alger vid Sveriges Östersjökust och är resultatet av många års mödor. Forskaren Anna Tolstoy på Artdatabanken vid Ultuna skrev texterna medan Katrin Österlund tog undervattensbilderna.
För algforskare finns flera intressanta platser vid Upplandskusten. Till den lilla fiskehamnen Nothamn på Väddös östsida reste Anna Tolstoy och Katrin Österlund många gånger.
- Här växer den rosenröda, sammetslena rödplyschen i riklig mängd på stenar och klippbottnen på cirka fem meters djup, berättar Anna Tolstoy.
- Rödplysch är karaktäristisk för stora delar av Östersjön. I mattan fanns berg-borsting och andra buteljgröna alger. Lite djupare täcktes stora ytor av fjäderslick. Allra längst ned såg sedimenten taggiga ut. Det var algen ishavstofs.
En annan intressant plats är den lilla ön Trutbådan sydost om Gräsö. Den är mer skyddad än Nothamn. Trots att sediment täcker algerna och gör deras livsmiljö ogynnsam, fanns blad- och trådformade alger ända ner till tolv meters djup. Det kan vara nordligt rekord för Sverige.
- Alger trivs egentligen bäst i saltvatten, förklarar Anna Tolstoy.
- Men Östersjöns vatten är bräckt. Det är för sött för de marina arterna och för salt för sötvattensarterna. Östersjön är en svår miljö för algerna, som hela tiden är stressade av att inte kunna leva under optimala förhållanden. I Östersjöns unika miljö ser en del arter inte ens ut som de brukar.
Alger kan användas som mått på föroreningar.
- Mycket kransalger tyder på rätt god vattenkvalitet. Att det är uppseendeväckande gott om fintrådiga alger tyder på övergödning, säger hon.
De fintrådiga algerna kan ställa till mycket skada. I övergödda vatten kan de växa över blåstången, som är viktig som mat- och boplats för många smådjur. Då får blåstången inte tillräckligt med ljus utan kvävs.
När sommaren är slut, dör de fintrådiga algerna. De faller till botten och bryts ned av mikroorganismer. Det går åt mycket syre till nedbrytningen. Vattnet blir också grumligt och när sikten försämras får andra alger inte tillräckligt med ljus. Om det är gott om fintrådiga alger kan resultatet bli syrefria och helt döda havsbottnar, rena spöklandskap.
Under en dykning i Nothamn på Väddö gjorde algforskarna ett fynd. Fastvuxen på en träbit på en halv meters djup hittade de ett exemplar av Eudesme virescens, en geléartad, slemmig sak som verkligen gjorde skäl för sitt svenska namn olivslemming.
För att vara säkra på att det verkligen var olivslemming undersöktes fyndet i mikroskop. Den här algen brukar inte finnas så långt norrut, och den förväxlas ibland med gyllenskägg, som också kan vara rätt slemmig.
Det är en arbetsgrupp för svenska växtnamn i Sveriges botaniska förening som tar fram de målande namnen, som verkligen försöker beskriva hur algerna ser ut under vatten. Vad sägs om krulltrassel, havsris, vågig prickbindel, tångludd, rödplysch, rosendun, getraggsalg och näckhår? För att inte tala om korvsnöre och mjukt käringhår!
Ibland verkar färgsinnet ha varit nästan i Bengt Grive-klass. Denne nyligen avlidne sportkommentator blev känd för sina
målande beskrivningar av färgerna på konståkningstjejernas klänningar.
Mörkvitt är en klassiker. Men algnamnet blåtonat rödblad vittnar också om ett fint avstämt färgsinne.
Storleken varierar
Alger är ett samlingsnamn på en- eller flercelliga organismer, som huvudsakligen lever i vatten.
Storlek och utseende varierar enormt. De största algerna vid Östersjökusten kan bli 1,5 m, medan de minsta knappt syns för blotta ögat. Efter färgen brukar man dela upp dem i grönalger, brunalger, rödalger och gulgrönalger.
Eftersom algerna tar sin näring direkt ur vattnet, är de enklare byggda än landväxter och har till exempel inga rötter.
De flesta alger lever bara en säsong, en del alger bara en kort period under vår, sommar eller höst. Vissa brunalger kan leva längre, blåstång upp till fem år.
Alger kan föröka sig både könlöst genom celldelning, splittring eller rörliga svampsporer och könligt genom sammansmältning.
Källa: Alger vid Sveriges Östersjökust
Så jobbar vi med nyheter