Hässjor kan vara olika långa men består i regel av fem, sju eller nio störarsom står i ett zickzack-mönster för att öka stabiliteten. Nu för tiden dras en ståltråd horisontellt mellan störarna med ett visst mellanrum för att gräset ska ha något att ligga på.
- Förr använde man garnlina eller hampasnöre. I Norrland förekom även stänger, säger Holger Bergman, som var en av dem som vart på plats för bevara traditionen från barndomen.
- I Långhundra brukade vi använda sju störar i våra hässjor, sa Anders Eskhult.
Om vädret var bra kunde det slagna gräset ligga kvar på marken och torka ett tag, men för det mesta så tog det två till tre veckor på hässjan, beroende på väderläget, innan det kunde hämtas in i ladorna. Den här dagen fanns det kaffe och citrondricka till 20-talet slåttermän och räfserskorna, men vid fikapausen berättades att även enbärsdricka och lingondricka förekom som läskande vätskeersättning förr i tiden.
- Jag är van vid att hässja. Mina föräldrar hade bondgård vid Tuna i Långhundra, så jag har gjort det här många gånger förut, sa Siv Bergman, som visade att takterna sitter i med sin högaffel.
För att slå gräset längs vägen hade Anders Jaregran tagit med sig en röd traktor av märket Volvo T24, från 1954, med en ombyggd slåttermaskin, från 1948, som ursprungligen drogs av två hästar. För att få upp det slagna gräset fick han hjälp av Anders Eskhult som hade ett litet lastflak bak på sin Farmall A-traktor, från 1939, och Holger Bergman som gick bredvid och räfsade med en högaffel. Anders Jaregren hade också med sig en svensktillverkad Bolinder Munktell-traktor av modell Victor, från 1956.
- Det är viktigt att hålla traditioner vid liv och vi hoppas att ännu fler kommer hit nästa år och lär sig hur man gjorde förr i tiden, sa Klarens Qvart.