De svenska skolresultaten i läsning dalar i internationella mätningar och i vissa fall är elevernas läsförståelse så låg att de inte korrekt kan förstå provfrågorna i andra ämnen. Delar av vuxenvärlden är extremt engagerad i frågan, men många måste ta tag i sin egen läsning för att fungera som vettiga förebilder.
– Vuxna kan inte sitta och säga att barn ska läsa om de inte läser själva, säger biblioteks- och informationsvetaren Kåkå Olsen som skrivit en masteruppsats om problematiken kring barns läsning.
Ska man få någon att bli intresserad av läsning kan man inte tvångsmata den med böcker. Man måste få personen att tycka att det är kul, anser Kåkå Olsen.
– Läslusten är ömtålig. Var och en måste hitta sin egen takt, sina ritualer och det man tycker om, säger hon.
Att pracka på barn "bra litteratur" eller använda argument som "det här är en klassiker, den ska man ha läst" är inget hon ställer sig bakom.
– Det är oerhört mördande för läslusten.
Kåkå Olsen tycker att man i stället ska börja med det barnet är intresserat av och inse att vägen till en icke-plågsam, fungerande läsning ser olika ut för olika personer. Ett barn kanske hatar att läsa men älskar att baka. I|stället för att tvinga på barnet diverse böcker som bara gör det på dåligt humör och får det att känna sig otillräckligt kan man erbjuda en läcker receptbok.
– Sedan - beroende på barnets ålder - kanske man kan gå vidare med en bok som blandar recept och korta reportagetexter eller en kapitelbok med någon som bakar.
För Kåkå Olsen är det viktigt att vi slutar tjata om att vissa barn läser fel saker.
– Vi måste vidga text- och läsbegreppet till att gälla även kokböcker, fackböcker och serietidningar. Serietidningar kan vara lättare för nybörjare, för den som inte har tålamodet att sitta still och för den som har lässvårigheter, säger hon.
När väl läsintresset har bottnat i något kan man försöka att bygga ut det och gå vidare, men försiktigt så att det inte uppstår en känsla av tvång.
I sitt jobb som bibliotekarie försöker hon alltid att utgå från det som barnet redan visar intresse för.
– Ett barn som gillar serien om Lasse Majas detektivbyrå kanske också gillar Cirkusdeckarna eller Tidningsdeckarna.
Läsintresset ska vidgas försiktigt och långsamt, i barnets egen takt. Måste-läsningen kan vänta.
Kåkå Olsen förespråkar också att vuxna fortsätter med högläsning - och samtal kring det lästa - även sedan barnen börjat skolan. Eller att man lyssnar på ljudböcker. Särskilt när barn av olika anledningar har svårigheter med läsningen är det bra att de får höra någon annan läsa och prova att läsa högt själva i en trygg miljö.
– Fastän de inte läser själva vidgas ordförrådet, det matar fantasin, tänkandet och öppnar för samtal.
Och så trycker hon åter på att all läsning räknas. Hon berättar om en dyslektisk pojke med lässvårigheter som tog hjälp av serietidningar. Någonstans på serievägen föll läsningen bättre på plats och han vågade ta sig an Harry Potter.
– Sedan plöjde han Harry Potter - av rent intresse!
Lätt var det med största sannolikhet inte, men förmodligen jättespännande eftersom han orkade kämpa sig igenom den första tjocka boken. Exemplet med det dyslektiska barnet visar också vad läsningen ska vara.
– Den ska vara rolig, lustfylld och trevlig. Eller läskig om det är vad barnet efterfrågar.
Att ägna fritiden åt att tvinga sig igenom supertråkiga böcker som inte alls passar en är inte att rekommendera, särskilt inte för barn.
– Vi ska mata läslusten, inte peta i den med pekpinnar.
Läsning handlar inte bara om att kunna hänga med bättre i skolan. Läsning är så mycket mer.
– När du får tag i en riktig bra bok som passar dig så lever du inte bara ett liv, utan ett liv till, det som finns i böckerna. (TT)