Genom att ta vara på barnets öppenhet för olika smaker under det första året lägger man grunden för bra matvanor. Vid två års ålder blir det mycket svårare att introducera ny mat. Men finns det ett sätt att göra rätt från början? Ann Fernholm, vetenskapsjournalist och doktor i molekylär bioteknik, är aktuell med boken "Smakäventyret" (Natur & Kultur, 2015) i vilken hon bland annat har intervjuat forskare, läkare och föräldrar om små barn, smak och ätande. Hon ifrågasätter att det skulle finnas något som heter barnsmak. Ge barn den mat du själv äter, och börja inte för sent, är hennes råd.
– Under det första året är barn öppna för nya smaker. Då är det viktigt att introducera många olika typer av smaker och konsistenser.
– Den nyfikenhet som bebisar visar ska vi föräldrar förstärka, i|stället för att slentrianmässigt servera industriell barnmat som vi knappast vill äta själva.
En del forskare menar att det är bra om vi låter bebisar smaka mat redan när de är fyra månader. Ann Fernholm tycker att man ska börja prova när barnet visar nyfikenhet för maten på ens egna tallrik.
– Det handlar inte om att ge stora portioner utan att mosa lite av den mat vi själva äter.
Puréer gör man med fördel på ångkokta grönsaker. Tillsätt lite smör, olivolja eller kokosfett, 2-3 teskedar per deciliter och mosa.
Övning ger resultat
Barnet gillar automatiskt sött bättre i början, och det är därför lätt att fastna på morotspurén. Svårast är de beska smakerna, som till exempel broccoli. Men en studie visade att efter upprepade försök åt de flesta bebisar med god aptit sådant som de tidigare hade spottat ut.
– Vi är väldigt fixerade vid om barn tycker att mat är god eller äcklig, men att barnet spottar ut mat i början betyder oftast bara att det är ovant, säger Ann Fernholm.
Hon tillägger att man bör prova åtminstone åtta gånger innan man ger upp. Studien visade att nästan alla barn började äta mer efter den femte-sjätte smakportionen.
Det är också viktigt att inte helt mosa det barnet ska äta för länge, utan ganska snart vänja barnet vid hela bitar av mat med olika konsistens. Brittiska studier visar att barn som tidigt introducerats för större bitar äter bättre och är mer öppna för olika typer av mat längre fram i livet. Men som förälder kan det kännas läskigt med tanke på risken för att barnet sätter i halsen. Skär maten i tillräckligt små bitar eller ge mat som tandlösa gommar lätt mal sönder: avokado, ärtor, majs, välkokta grönsaker, färsbiffar och leverpastej, tipsar Ann Fernholm.
När barn närmar sig två år blir det svårare att få dem att prova ny mat. Då inträder nämligen det så kallade neofobiska stadiet. Den rådande teorin är att i jägar- och samlarsamhället var det ungefär vid den här åldern barnet började ta sig runt på egen hand, och då gällde det att inte stoppa vad som helst i munnen. Det finns alltså en anledning till att barnet är på sin vakt.
Men visst går det att smakträna barnet senare om man nu fastnade i burkmatsloopen under det där första året. Ann Fernholm, som gärna erkänner att hon själv "gjorde fel" med sina två barn, har kommit på ett antal knep för att få dem att smaka på ny mat eller att äta mat som inte är en favorit.
– Matsagor är nog det som fungerar bäst. Då och då stannar man upp i berättandet och för att sagan ska fortsätta måste barnen ta en tugga. (TT)