Släktingarna betyder mer än biståndet

Det berättar Farah Abdisamed Farah, ordförande i somaliska riksförbundet.
- I Somalia finns inga sociala skyddsnät. Man måste hjälpa varandra. Du hjälper dina farbröder, brorsbarn, föräldrar, syskon, kusiner och även avlägsna släktingar. Vi tänker på släkten som en ekonomisk enhet även om vi är geografiskt splittrade, säger Farah Abdisamed Farah.
En beräkning från Världsbanken visar att den summa som Sveriges invandrare skickar till fattiga släktingar i hemlandet uppgår till 5,5 miljarder kronor, vilket vida överskrider det svenska biståndet på 3,4 miljarder kronor.
År 2004 skickade svenska invandrare i snitt 4 250 kronor per år. De som skickar pengar kommer inte bara från Afrika, utan också från länder i Asien, Centraleuropa och Latinamerika.

Vissa skickar pengar med en vän eller släkting som besöker hemlandet medan andra tar med sig pengar när de reser. Man kan också, som många somalier gör, använda sig av "Hawalasystemet", informella valutaväxlingskontor. Det kan till exempel vara en resebyrå som fungerar som Hawalaväxlare. Kunden går till ett sådant kontor och talar om hur mycket pengar som ska föras över och vem mottagaren är. Hawalaväxlaren ringer i sin tur till en Hawalaväxlare i mottagarens stad som därefter betalar ut pengarna efter att en avgift tagits ut.
Detta informella försörjningssystem är den kraftigaste orsaken till utveckling i många länder och viktigare än bistånd, konstaterar Världsbanken. Pengarna går framför allt till sjukvård, skolavgifter, hyra och mat för enskilda personer, vilket förbättrar människors möjligheter att försörja sig, samt investeringar i näringsliv och handel. Det i sin tur bidrar till ökade arbetstillfällen.
I Somalia, som är ett krigshärjat land, betyder pengarna mycket för landets återuppbyggnad. Men det kan kosta 10-15 procent i avgift av summan att skicka pengarna och många invandrare får göra stora uppoffringar.
- Eftersom Somalia inte har ett eget bankväsende, får vi gå omvägar för att få i väg pengarna, vilket fördröjer leveranserna. I Sverige är okunskapen stor och varken politiker eller banker har förstått omfattningen av penningtransaktionerna. I andra länder finns det ett uppbyggt system för en smidigare hantering, vilket vi vill ha även i Sverige, säger Farah Abdisamed Farah.
Han säger också att det kan komma påtryckningar från släkten om en person i Sverige inte har möjlighet att skicka pengar.
- Om man inte har råd, man kanske är arbetslös, får man ringa och förklara. I Somalia är man övertygad om att alla i väst har mycket pengar. De tror inte alltid på en om man inte har pengar just då. Men eftersom det är en självklarhet att skicka pengar, får man dra in på sina egna omkostnader, säger Farah Abdisamed Farah.

Pressen kan alltså vara stor och även om det inte är kartlagt vilka som skickar pengar, finns uppgifter om att exempelvis ensamkommande flyktingbarn skickas i väg av sina familjer för att tjäna pengar i det mottagande landet. De tvingas på så sätt att arbeta hårt och avstå större delen av sin lön till förmån för familjens behov.
Den svenska regeringen fattade nyligen ett beslut om att verka för säkrare och billigare transfereringar samt att aktivt stödja entreprenörskap bland migranter i Sverige som vill bidra till utveckling i sina ursprungsländer.

Släktingarna betyder mer än biståndet

I Sverige står individen i centrum, man ska klara sig själv och helst inte be om hjälp. I fattiga länder som Somalia är det däremot självklart med ekonomiskt stöd från vänner och släktingar om pengarna inte räcker.