Skyddsmaskerna räcker inte åt alla

Christer Eriksson, servicechef på brandförsvaret i Uppsala, fäller undan den kraftiga stållämmen, och slår upp dörrarna till det svala förrådet. Byggnaden sköttes tidigare av statliga, dåvarande civilförsvaret, men i dag är skyddsmaskerna räddningsverkets ansvar. Uppsala kommun svarar för underhåll och förvaring.
Härinne är det svalt, en perfekt förvaringstemperatur för att förvara skyddsmaskerna. De finns i tre olika utföranden, berättar Christer Eriksson:
- För spädbarnen finns en modell som är som en plastsäck med luftfilter, där man lägger in barnet. Lite äldre barn, upp till fem år, skall bära en andningsskyddande jacka, och för de vuxna finns folkskyddsmasker i fem olika storlekar. Oavsett utförande skyddar alla modeller mot kemiska ämnen och giftiga stridsgaser. De är också ett skydd mot radioaktiva partiklar, så kallade aesoler.

Men snart är folkskyddsmaskerna ett minne blott. Andningsskydden i kartongerna ligger i väntan på att bli utmönstrade och destruerade.
- Det sker en successiv avtappning. Skyddsmaskernas filter är känsliga för luftfuktighet. Vi väger dem, och märker vi att filtren är för tunga utrangerar vi dem. Ett annat skäl kan vara att gummit i masken blivit för gammalt, och är poröst och genomsläppligt, säger Christer Eriksson.

De äldsta andningsskydden är tillverkade i slutet av 70-tale,t och de yngsta i början av 90-talet. Den beräknade livslängden är 30 år. Några nya andningsskydd tillverkas inte längre, beroende på att den militära hotbilden anses ha förändrats.
Uppsala kommun har åtminstone tidigare haft andningsskydd till alla sina invånare. Så är det inte i dag. Lådorna i förrådet räcker till uppskattningsvis 70-80 procent av invånarna, enligt Christer Eriksson..