Leo Thorell vill gärna uppmärksamma civilkurage, däremot vill han själv inte figurera som någon sorts hjälte. "Det var en självklarhet att stanna från första början", säger han om kvällen han ringde SOS alarm.
– Jag såg henne sitta på bron, och det gjorde mig både fundersam och orolig, så jag stannade och frågade hur hon mådde.
Det säger Leo Thorell, 18-åringen som för några dagar sedan cyklade till ett födelsedagsfirande. Att kvinnan han mötte, som klättrat upp på brons räcke, inte ville prata blev tydligt, berättar han.
– Det var en självklarhet att stanna från första början. Jag har aldrig haft några problem med att prata med främlingar, men jag hade också min pappa i lurarna som jag kunde bolla med om situationen. Vi lade på så att jag kunde ringa 112.
Strax efter klockan nio fick polisen och räddningstjänsten larmet, och Leo Thorell kunde inom kort se att den trafik som strömmat under bron från en stund till en annan var borta. Medan han pratade med kvinnan och lät larmoperatören ställa frågor via telefonens högtalare, smög sig räddningstjänsten fram längs cykelbanan.
– När de nästan var framme tog hon spjärn och försökte hoppa ner från bron, säger Leo Thorell.
Han hann lägga armen runt hennes midja, och på så sätt hålla kvar henne.
Det var inte förrän efteråt som adrenalinet kickade in, berättar Leo Thorell, som i väntan på räddningstjänsten höll sig lugn.
Där och då var han lugn, berättar han, men när kvinnan var i säkerhet och Leo pratat med räddningstjänsten och poliserna, kickade adrenalinet in.
– Det var minuterna efter allt som jag började förstå stundens allvar. Jag började tänka på vad som hade kunnat hända.
Alternativa utfall hade varit fruktansvärda menar 18-åringen som är glad att allting gick bra. Räddningstjänsten och polisen tog hand om kvinnan, som därefter togs omhand av sjukvården.
– Räddningstjänsten och polisen var väldigt stöttande mot mig. En brandman kom fram och sa att det var väldigt fint det jag hade gjort, och att det nog inte är så många som hade gjort det jag gjorde.
Cykelbron över Bärbyleden.
Skulle han vara med om en liknande situation igen tror och hoppas Leo Thorell att han skulle vara mer förberedd.
– Nu hade jag bara flyt att jag lyckades fånga henne, säger han.
Själv cyklade han vidare mot sin vän och hade turen att stöta på ett par familjevänner längre fram på cykelvägen. Han berättar att han då var ganska uppjagad, och att det var skönt att prata lite med några som han kände väl.
Men mer om hur det gick för kvinnan har Leo Thorell ingen aning om och tanken har slagit honom att de troligen aldrig kommer att prata med varandra igen.
– Om hon hade ringt mig hade det såklart varit väldigt fint, för det hade nog betytt att hon mår lite bättre. Och det hade varit skönt att höra.