Skulle bli partisaner
Det material som nu publiceras har hemlighållits till helt nyligen. En hemlig svensk observatör i "rysslägret" i Baggå i Bergslagen bevakade händelseförloppet och höll Försvarsstaben underrättad.
Planerna drogs upp på Baggå herrgård i Västmanland som sedan ett halvår fungerat som läger för de soldater ur Röda armén som lyckats fly till Sverige från tyska arbetsläger i Nordnorge och Finland. De internerade soldaterna skulle utgöra partisanstyrkan.
Till Baggå sändes på vårvintern 1943 en svensk underrättelseman knuten till FRA, Försvarets radioanstalt. Oroande information hade kommit till Säkerhetspolisens och försvarsstabens kännedom och måste undersökas.
Observatören försökte bland annat avlyssna det rum där legationens folk och den ryska lägerledningen sammanträdde. Han övervakade också illegala radiosändningar samt telefon- och posttrafiken till och från Baggå.
De här uppgifterna framkommer i tidigare hemligstämplade dokument i Säpos arkiv.
Baggå hade parallella svenska och sovjetiska lägerledningar. Men i praktiken styrdes lägret av en förtroendeman - en "äldste" - bland ryssarna och sex eller sju politiska kommissarier som stod i regelbunden kontakt med legationen på Villagatan i Stockholm.
Fungerade som tolk
Observatören, Gunnar Jacobsson, som intervjuas här intill, fungerade officiellt som den svenske lägerchefens assistent och som tolk. Han placerades i lägret efter en utredning "om missförhållanden vid interneringslägret i Baggå som kommit till synes genom de av statspolisintendent G. Thulin föranstaltade utredningarna 28.12.1942 och 28.1.1943."
Sovjetiska legationen betraktade soldatflyktingarna som en "legationen underställd grupp". Socialstyrelsen, som då hade tillsynen över Baggå, ville i januari 1943 upplösa lägret och skicka flyktingarna till orter landet runt där de själva skulle kunna försörja sig. Detta motsatte sig emellertid utrikesdepartementet eftersom en sådan åtgärd stod i bestämd motsats till sovjetiska legationens önskningar.
"Sverige sovjetryskt"
Det gällde att hålla sig väl med Sovjetunionen. Kriget hade nu nått en definitiv vändpunkt. Röda armén kunde börja avancera västerut.
Det måste ha upprört försvarsstaben och den svenska regeringen när observatören i sin rapport, daterad 22 juni 1943, berättade att sovjetlegationens folk, som besökte lägret minst två gånger i månaden, hälsade internerna med orden "hjärtliga hälsningar från det sovjetryska Sverige till de sovjetryska fränderna i Baggå".
Internerna skulle inte vara oroliga för sin vistelse i Baggå "ty snart skall Sverige bliva sovjetryskt. och då är det ni som skall råda här."
En radiolokaliseringsanläggning - en så kallad "apa" - installerades i Baggålägret sedan en tom väska hittats i ett skåp som tydde på att ryssarna hade en radiosändare.
Misslyckad avlyssning
Observatören skriver till sin kontaktman: "På söndagskvällen (18.7) hörde jag en kraftig radiosändare som sände på Motalas frekvens. Det kan tänkas att det var en kommersiell sändare."
Observatörens vedermödor att installera dåtidens avlyssnings- och inspelningsutrustning - en mikrofon kopplad till en stålbandsapparat - misslyckades.
Golvet på vinden snett ovanför ryssarnas ständiga mötesrum var i tegel. Det lyckades inte heller att fira ned mikrofonen via en skorstenspipa eftersom rökkanalen var för kraftigt böjd.
Observatören använde olika knep i syfte att inhämta information. Vid ett tillfälle bjöd han två kommissarier på krogen. Men på grund av "omöjligheten att få sprit utöver restaurangransonen" blev de försiktiga och alkoholtåliga ryssarna inte frispråkiga.
Liten respekt
Observatören försökte också få sin flickvän anställd på lägerkontoret sedan han märkt att en av kommissarierna blivit förtjust i henne när hon varit observatörens gäst i lägret.
Socialstyrelsen vägrade emellertid med motiveringen att "Ryska Legationen skulle kunna uppfatta hennes anställning som ett försök från lägerledningens sida att utspionera interna förhållanden".
Observatören skaffade en informatör bland ryssarna. Denne omtalade bland annat att vid ett slutet möte hade en 15-mannagrupp utsetts bland de pålitligaste internerna vilka "skulle likvidera på ett omärkligt sätt" de intagna som inte kom upp i full förtjänst i skogsarbetet så att de kunde betala till legationen för sitt uppehälle i lägret.
Ingen likviderades i Baggå. Men den sovjetiska lägerledningen kunde visa påfallande liten respekt för svensk lag. När till exempel tre ryssar en lördagskväll slagits med några ortsbor på landsvägen och polisförhör anställdes på Baggå herrgård, iscensatte kommissarierna en mobb bland internerna som hotade slå ihjäl landsfiskalen om denne inte omedelbart begav sig från platsen. Det framgick att annars kunde det sluta illa också för den svenska lägerpersonalen.
Propaganda och press
21 maj 1943 skriver observatören att hans informatör "hävdar med bestämdhet att om icke legationen i Stockholm dreve en sådan propaganda och press på ryssarna i lägret, skulle majoriteten vara avfällingar för länge sedan. Men legationen har ju möjlighet att utöva både ekonomisk och politisk press på internerna och detta sker dels direkt i samband med legationsbesöken, dels med förmedling av särskilt pålitliga kamrater."
Hot och mera allvarliga saker lät legationen verkställa genom dessa pålitliga kamrater, "som få försäkran att legationen nog skall svara för dem, även om det skulle bli fängelsestraff".
Efter ett legationsbesök trängde några ryssar in till en avfällig kamrat och hotade honom till livet med yxan i hand.
"Den som höll i yxan --- tillhör den inre, pålitliga kretsen av ryssarna och gör på mig personligen det intrycket att vara synnerligen slipad".
Källor: Dokument ur Säpos och den militära underrättelsetjänstens arkiv.
UNT-FAKTA:
Vid tiden för händelserna i Baggå belägrade tyskarna Stalingrad. Tyskarna hade drabbats av två stora bakslag före Stalingrad: I december 1941 då det tyska anfallet bröt samman framför Moskva och nederlaget i pansarslaget mot britterna vid El Alamein hösten 1942.
Men ännu sent 1942 ryckte tyskarna fram i Ryssland och höll hela den europeiska kontinenten. Den för tyskarna totalt överraskande sovjetryska motoffensiven vid Stalingrad inleddes i gryningen den 19 november 1942.
Tre dagar senare var den tyska 6:e armen på över en kvarts miljon man inringad och sedan Hitler förbjudit varje försök till utbrytning och återtåg var hären hopplöst förlorad i "fästningen Stalingrad" som föll 31 januari 1943.
Stalingrad innebar definitivt en ny fas. Hitlertyskland började förlora kriget.
Källa: 20:e århundradet, Jan Olof Olsson.
Så jobbar vi med nyheter