Det fräser och skvätter från den stora smältugnen på Tierps Järnbruk och stora glödande knippen slår då och då i marken. En trappa ned svämmar en stor tunna över av små, glänsande kvadrater av ickeprocessat stål, som väntar på att smältas. Det är fragment av diskmaskiner, spisar och annan tunnplåt, som dumpats av privatpersoner på skrotcentralen utanför bruket.
– Det är sådant som folk blivit trötta på och sådant som gått sönder, det kan vi använda till att göra nya produkter, säger Lotta Stalin, vd på Tierps Järnbruk och plockar upp en handfull av det guldlika materialet.
Fram till i dag har Tierps Järnbruk jobbat med skrothandlare för att få använd plåt och järnskrot till bruket, men i januari ges företaget tillstånd att ta emot privatpersoners järnskrot. Vem som helst kan nu lämna sina gamla hushållsmaskiner, kastruller och dammiga verktygslådor på brukets nya skrotcentral. Inget är för smått eller för stort.
– Vi kan ta emot skrot från ett kilo och uppåt, men enligt tillståndet kan skrotcentralen ta emot 6000 ton. De som lämnar in sina gamla kastruller får inte så mycket betalt, men alla kan tjäna något, säger brukets produktionschef Niklas Bergström.
Och skrot finns. Enligt Niklas Bergström är det många som låter sitt järnskrot samlas på hög och få vet att det går att tjäna pengar på det.
– De flesta lämnar sitt skräp i något garage någonstans och sedan, när de tröttnat, åker de till tippen med det. Då är det bättre att man tar det till ett gjuteri, så får man några hundra och bidrar till en mer energieffektiv järnindustri.
Använd plåt är billigare än ren järnmalm och kan användas och återvinnas ett oändligt antal gånger utan att det påverkar kvaliteten, förklarar vd Lotta Stalin. Mycket lite av järnet som används i landets gjuterier är rent, så kallat ljungfruligt material.
– För att få ren järnmalm måste man gräva, bryta och forsla malmen långa sträckor. Det är en energikrävande process. Genom att köpa människors järnskrot direkt får man ett både energieffektivt och miljömässigt alternativ, säger hon.
Men att använda sig av använt järnskrot medför vissa slaggprodukter, färg och zink från gamla billuckor kan skada produkten och måste separeras innan gjutning. Allt nedsmält järn analyseras därför i en så kallad inspektometer innan det gjuts, om fel upptäcks kan man öka tillsatserna av grafit och kisel för en bättre balans. Vid större fel kan en hel sats bli förstörd.
– Har man fel balans i smältugnen kan plåten bli så spröd att den faller i bitar om du tappar den i marken. Men risken är minimal att det skulle hända här, säger Niklas Bergström.
Det är en lönsam affär att handla skrot från kreti och pleti. Utan skrothandlarna som mellanhänder kan man tjäna 30 öre per kilo. På Tierps Järnbruk innebär det en extra intäkt på 750 000 kronor, per år.
– För oss, som omsätter 28 miljoner, så är det mycket pengar, säger Lotta Stalin.
En skrotdumpare kan inte förvänta sig några större summor. De som planerar en garagerensning kan lämna in sin gamla spis för 50 öre kilot. En jordbrukare får något mer, då lantbruksmaskiner som harvar och traktorer är ultimata för återanvändning. Men jordkablar och garvat material med blyinnehåll skickas tillbaka.
– Bly går inte att använda och jord- och sjökablar innehåller ofta cancerogena ämnen. Men utöver det tar vi emot det mesta, säger Lotta Stalin.