Varje kväll samma visa – bebisen gråter och allt känns jobbigt. Vi tar till alla knep vi kan – nappen, bröstet, speldosan, vaggan, men ingenting duger. Barnets skrik ger oss adrenalinpåslag, svettningar och höjd puls – men lugn, det blir lättare med tiden. Barnet hittar rutiner och vi lär oss att tolka signalerna.
– Man lär sig att skilja på barnets olika sorters gråt, om det är hungrigt eller trött, eller om det är en mer känslomässig gråt som betyder att barnet vill ha närhet, säger Marianne Rydin, som jobbat som sköterska på barnavårdscentral i 25 år.
Många föräldrar, särskilt förstagångsföräldrar, blir väldigt oroliga när barnet gråter och gör allt för att trösta. Men ibland försöker de för mycket, menar Marianne Rydin.
– Föräldrarna är ibland så angelägna om att trösta att de tar till för många olika åtgärder. Kanske tar de upp barnet vid minsta pip, i stället för att försöka lugna. Lockar med leksaker och petar in nappen, när barnet egentligen bara behöver komma till ro.
Ofta letar vi först efter en fysisk anledning till att barnet skriker, som att barnet har ont eller behöver ny blöja. Men kanske handlar det bara om att det är överstimulerat och behöver hjälp att varva ner, eller vill ha närhet. Nyföddas närhetsbehov är i princip omättligt.
Men vi måste också acceptera att barn faktiskt gråter, menar Marianne Rydin.
– De allra flesta bebisar skriker en stund på kvällen. Man måste tänka att gråten har en funktion. Barn behöver ladda ur för att komma till ro, kanske är det ren stresshantering, säger hon och fortsätter:
– Försök acceptera att barnet gråter, håll det nära, prata lugnande och låt barnet bli tryggt av din doft.
Till slut brukar det bli lugnt och tyst där hemma – åtminstone för ett tag.