Skridskotur i mörkret

Det var många som såg sig lite extra för innan de vågade kliva ut på isen. Men sedan bar det iväg för uppskattningsvis ett par hundra skridskoåkare. Och det var flera som gladdes åt att äntligen få lite skridskoåkning.
- I torsdags fick vi ta ett stort kliv för det var vatten vid bryggan, sa Erika Hedberg som hade tagit med sig mamma Agneta på en kvällsrunda.

Intill stod Maria Löfström och finjusterade skridskorna.
- Jag är livrädd för att åka igenom isen, men jag antar att de kollar den noga, sa hon med isdubbarna hängande runt halsen.
Anders Olander, föreståndare för Fjällnora friluftsgård, var inte ett dugg orolig för isens hållbarhet. Friluftsgården har varit ute dagligen och borrat för att kolla tjockleken på isen.
- Vi har en yta på fem kvadratkilometer med mellan 10-15 centimeter kärnis.

Det var sjätte året i rad som Fjällnora friluftsgård anordnade kvällsåkning i ljuset från eldslågor. Det gick inte att använda facklor, eftersom det inte fanns några snödrivor att sätta ner dem i. Det blev ändå spektakulärt för skridskoåkarna att åka längs marschaller som lyste upp längs hela den två kilometer långa sträckan. Många passade också på att ta en kaffe och grillkorv i den kalla snålblåsten.

Skridskotur i mörkret

Isen höll när skrinnande friluftsåkare gav sig ut på Trehörningen i Fjällnora på torsdagskvällen.