– Det syntes efter några varv att det här var Nils tävling. Visst var det en anspänning att titta, men det såg så bra ut, säger Tomas Gustafson som sedan många år bor i Sunnersta och Uppsala med sin fru Elisabet, också hon olympier på is, men i curling.
Vid OS i Calgary 1988 var det Tomas Gustafson som vann dubbla OS-guld i skridsko och satte världsrekord på 10 000 meter, en bedrift som Nils van der Poel nu upprepat.
Hur är det att sätta både världsrekord och ta OS-guld i samma lopp, det finns inte så många andra att fråga än dig?
– Ja, jag blir ju lite blyg nu. För mig var det väldigt stort och kul att under loppet bli matchad mot världsrekordet. Och att slå det var fantastiskt. Det hoppas jag att Nils också känner, att det bli ytterligare en dimension på loppet.
Vad är storheten med honom?
– Hans målmedvetenhet. Han tog uppehåll 2018 från skridskoåkningen och lade upp en plan för de fyra kommande åren för att ta sig dit han är nu och så utförde han den. Att han orkat hålla sig till den planen, det är storheten.
Nu hoppas Tomas Gustafson att skridsko-Sverige står beredda för att ta emot en ny generation skridskoåkare i sin klubbar. Men en sak behövs – en svensk inomhusarena.
– Det hoppas jag kan byggas nu, i någon av våra storstäder. Varför inte i Uppsala?
Här i Uppsala finns klubben IF Thor med skridsko på schemat och ett stort intresse för friluftsåkning på våra sjöar.
– Men för att bygga en hall måste man tänka bortom klubbarna. Det är en friskvårdsinrättning som många har nytta av, där eliten också kan träna.
När förstod du att Nils van der Poel skulle lyckas ta guldet och sätta världsrekordet?
– Alltså, jag satt med världrekordschemat framme från början. Med åtta varv kvar var det i alla fall tydligt att han inte skulle spricka.
Spricka, ja: Skridsko är ju något av smärtans och mjölksyrans sport. Hur mår man med två varv kvar av 10 000 meter i världsrekordfart?
– Då känns det mest inspirerande. Jag tror inte att Nils åkte och tänkte att han var trött. Han hade sådan koll på läget och var säkert ivrig att få komma i mål och ha satt rekordet. I framgången glömmer man smärtan.
Hur känns det att bli nedknuffad från skridskotronen?
– Haha, det var så mycket spindelväv på den tronen nu, så det var på tiden. Jag gör annat i dag, säger Tomas Gustafson.