Det framgår av två nya rapporter, som publiceras i vetenskapstidskrifterna Science och Nature Astronomy.
– De bilder vi har fått av 67P och förändringar på olika platser på dess yta skiljer sig kraftigt från den syn på kometer som homogena isklumpar, som dominerat under de 40 år som jag forskat kring kometer, säger professor emeritus Hans Rickman vid Institutionen för astronomi och fysik, Uppsala universitet.
Under större delen av de drygt två år som Rosetta kretsade kring kometen 67P Tjurjumov-Gerasimenko – för att i höstas slutligen "kraschlanda" på den – togs mängder av bilder av dess yta med specialkameran Osiris, vars filter bland annat Hans Rickman var med om att konstruera.
Bilderna visar bland annat uppkomsten av sprickor på delar av kometkärnans yta, hur stora vågformade mönsteer fortlöpande bildas och försvinner mönster bildas och försvinner, och skred som får klippor att kollapsa.
Enligt forskarna är en sådan stor klippkollaps beviset för en teori om att skred som mosar sönder stora mängder kometmaterial kan orsaka utbrott som kan ses från kometer.
De flesta förändringarna registrerades när kometen värmdes upp när den under sin omloppsbana kom närmare solen. I det stora hela förändrades ändå inte "landskapet" på kometkärnan eller dess form, som brukar liknas vid en hårt anfrätt badanka.
Enligt forskarna kan kometetkärnan mycket väl ha fått sitt utseende och form redan innan den gick in i sin nuvarande omloppsbana för snart 60 år sedan.