Vår hamster bet mig oprovocerat i fingret så att det började blöda. Inget ont i hamstern, han trodde nog bara att det var något ätbart som erbjöds. Då slog det mig att jag borde kolla mitt skydd mot stelkramp, en otrevlig sårinfektion som leder till döden om man inte får behandling. En titt på vaccinationskortet visade att jag fick en spruta för 23 år sedan. Räckte det?
Jag gjorde som jag brukar, ringde vårdguiden. Numret är 1177 och de svarar dygnet runt – en fantastisk service! Ingen fara sa sköterskan i luren som trodde att man inte får stelkramp av ett hamsterbett utan snarare av jord som kommer in i ett sår. Det är värre att cykla omkull än att bli biten, hävdade hon. Aj då, tänkte jag och berättade att jag snart skulle cykla mountainbike i ett land med bristfällig sjukvård. Då fick jag rådet att fylla på mitt skydd.
Så jag gick och tog en spruta mot stelkramp. Difteri och kikhosta ingick. Sedan behöver jag nog inte ta den sprutan mer i livet, menade vaccinationssköterskan – som förresten sa att man visst kan få stelkramp av ett hamsterbett.
Vaddå ingen mer spruta? Nog tänkte jag bli äldre än 70 år. Och då hoppas jag vara pigg nog att både resa, cykla mountainbike och umgås med djur som kan bitas.