Skräpplockare mot en renare vår

Vi ser dem på långt håll vid samlingsplatsen bakom Gränby centrum. Det 22 man starka fotbollslaget har just fått på sig gula reflexvästar och hjälmar i orange.
- Några av oss har gått städledarutbildning som vi fått av Skanska, berättar Neno Dervovic, som annars är tränare för laget.
- Det är andra året vi plockar skräp och som belöning för att vi var så duktiga förra året har vi fått lite mer yta. Vi lirar i division fem och behöver varje krona vi kan dra in till lagkassan, säger han leende och delar in laget i mindre grupper som ska ta hand om var sin sträcka av totalt sju kilometer.

Städningen av dikesrenarna runt Uppsala sker alltså i Skanskas regi i samarbete med Pool 2 tusen, en paraplyorganisation för idrottsförbunden, men Skanska i sin tur anlitar idrotts- och pensionärsföreningar. I år är det sex föreningar som plockar rent på ungefär 15 mil vägsnuttar runt Uppsala. Skräpplockarna är i åldrarna 18 - 80 år. De riktigt trafikfarliga områdena, som vid nya E4:an, tar dock Skanska hand om själva.

Neno Dervovic berättar att de hittat allt möjligt vid dikeskanten, från en massa fälgar och andra metallföremål till jackor och jeans. Riktigt grisigt tycker han att det är det ut mot Vattholma och allra värst är det vid busshållplatserna.
- Förra året, 2008, hittade vi en UNT från 2006. Så då klagade vi på att de som städat åren före oss måtte ha gjort ett dåligt jobb, skojar Neno Dervovic innan han själv sätter sig i en av bilarna för avfärd.

Det gäng vi får följa med berättar att deras sträcka är ungefär två kilometer och när de är färdiga får de ringa efter skjuts. Just i denna stund vet de inte att sista skräpet ska plockas först 22.30 samma kväll. De plockar allt skräp de ser ned i sina gula plastsäckar med texten Städa Sverige. Mindre skräp som till exempel fimpar, behöver de inte bry sig om.
- Kolla vilken nit, ropar Martin Boholm och viftar med en dammig och urblekt gammal trisslott.

Mattias Johansson är den ende i denna trio som var med förra året också, men då var han städledare och åker runt med läsk och bananer till skräpplockarna.

Vid det här laget har vi nått en korsande cykelbana och någon tycks ha "tappat" en påse här med gammalt papper som börjat att multna.
-Plockningen av just det här skräpet bjuder vi väl kommunen på, säger Martin Boholm och grabbar tag i papperstrasslet och slänger ned det i soppåsen han bär på.

Och så klättrar de vidare längs grässlänterna som tycks bli allt grönare i deras spår.
- Det är i alla fall fotbollen som är det viktigaste, säger Axel Johansson till sina plockarkompisar.

Till kvällens senare fynd hör en bärbar dator och ett okänt antal hundbajspåsar under en viadukt.

Nä vi åker därifrån syns en skarp gräns mellan plockad och oplockad dikesren. Bara några meter från där skräpplockartrion släpptes lösa ligger två svarta sopsäckar som förmodligen dumpats genom något bilfönster. De har gått sönder på ett par ställen och vanliga hushållssopor tittar fram.
- Syftet med projektet är att lära unga att inte kasta skräp omkring sig hur som helst. Och många av våra skräpplockare har sagt att de aldrig någonsin kommer att kasta något genom bilfönstret igen, berättar Ebba Alvarsdottir på Skanska.
-Förra årets skörd blev ungefär 1000 gula sopsäckar. Jag är så stolt över alla dessa som städar, säger hon.

Skräpplockare mot en renare vår

Det är åtskilligt skräp som vårsolen avslöjar i våra dikesrenar. Ingenting bortkastat tycks förvåna fotbollsspelarna i Danmarks IF som plockar rent längs med Bärbyleden under veckan.