Papper från kexchoklad, plastlock, en ölburk, ett halvt sittunderlag. David Landbecker kliver runt i åkanten. På tjugo minuter hittar han tillräckligt med sopor för att fylla en påse.
- Om ingen plockar upp det finns det kvar här eller driver ut mot Mälaren. Och vi vet bara delvis vad det gör med naturen.
Vi är i höjd med Ultuna på västra sidan av ån. I våras gjorde David Landbecker en skräpinventering på samma plats. Han följde ån utmed en tre kilometer lång sträcka, men på grund av olika hinder var det bara cirka 700 meter som gick att undersöka. På den sträckan hittade han nära 500 olika skräpföremål.
Det mesta var blandat plastskräp. Plastflaskor och behållare var också en stor grupp. Plankor och metallbitar förekom i mindre mängder, liksom glasflaskor. Udda prylar som en trädgårdsstol, ett bildäck, en utombordsmotor och en frysväska hittade han också.
David Landbecker utbildar sig till sötvattensbiolog, limnolog, vid Uppsala universitet. Som ett extra projektarbete utöver sin utbildning undersöker han hur sopor och skräp förekommer i Fyrisån och i Mälaren. Han menar att skräpet i haven är uppmärksammat av forskarvärlden, som problemet att stora mängder sopor samlas i bälten som driver omkring. Men att insjöar och vattendrag inte har undersökts nästan alls, varken i Sverige eller utomlands.
- Det är en lucka i miljöövervakningen. Och jag ifrågasätter att man inte håller mer koll på skräptillförseln till Mälaren. Vi behöver veta det för framtida generationer, eftersom effekterna av plasterna är okända och för att de kan bli kvar i hundratals år.
Plast har tillverkats i omkring etthundra år, men började användas i större mängder på 1950-talet. Plast är ett samlingsnamn för olika material, och kan innehålla olika tillsatser som mjukgörare och stabiliseringsmedel. Välkända ämnen som kan lakas ur i vattnet är ftalater och bisfenol.
David Landbecker intresserar sig också för mindre skräp, som bara upptäcks i mikroskop. På sikt vill han forska om hur mikroskopiska bitar av plaster och fibrer kan påverka djurlivet. Kan fisk som har fått i sig plast hamna på våra tallrikar? En del av projektarbetet handlar om att filtrera Mälarvatten för att mäta mikroskopiska partiklar av material människor har tillverkat. På 16 olika ställen runt om sjön har han filtrerat vatten och sedan räknat partiklar i filtren. Här finns många felkällor, påpekar han, men det framgår tydligt av hans preliminära resultat att det finns mer partiklar i vattnet nära städer och bryggor.
Ute vid ån hittar David Landbecker det ena skräpet efter det andra. Vattnet i Fyrisån är lågt just nu jämfört med vårfloden. En del av det vi ser kan ha följt med vattnet i april och sedan stannat kvar i åkanten när flödet minskat. För en limnolog med öga för skräp väcker soporna känslor.
- Vad de här sakerna gör här är oklart för mig. Jag blir arg när jag ser det.
Om skräpet hamnat i ån av misstag eller med flit går ju inte att säga. Men under inventeringen i maj hittade David Landbecker faktiskt ett skräp som gick att spåra. Det var en flaskpost som två flickor hade skickat i väg 2003. Han hörde av sig till dem, men säger att han inte skällde på dem för att de hade skräpat ner. Annars kan det ibland hända att han säger till folk som slänger skräp i ån.
- Det måste till en attitydförändring. Men den måste starta med åtgärder från myndigheter, det kan inte jag stå för, jag kan bara visa vad jag hittar.