– Det är patienter överallt, både för slutenvård och öppenvård och det är svårt att hålla covidavstånd i korridorerna, säger sjuksköterskan Ronja Schilcher.
Hon arbetar på Akademiska sjukhusets öron-näsa-halsavdelning.
– Att vara tre verksamheter på samma avdelning gör att det lättare blir misstag. Det är exempelvis lättare att blanda fel läkemedel när det är högljutt för att folk står och pratar överallt, och vi får inte plats att sitta och dokumentera någonstans, säger hon.
I våras slogs öron-näsa-halsavdelningen och ögonavdelningen ihop med plastikkliniken. Då fick tre enheter samsas på en och samma avdelning. Det var en nödlösning i våras, men nödlösningen drar nu ut på tiden.
– Vi försöker göra allt så att det ska gå runt men nu börjar det bli knappt, säger Ronja Schilcher.
Det finns bara hälften så många platser som vanligt till dokumentation och patientsalarna är för få. Ofta när man kommer till jobbet och behöver sitta vid en dator så finns det ingen ledig eftersom alla kontorsplatserna är upptagna.
– En morgon kan börja med att alla salar är fulla och det kommer in fyra patienter som läggs i korridoren. Allt är rörigt och man vet att patienterna ska ha en sal när de är färdigopererade. Det blir stressigt att tänka vilken av dem som ska läggas i korridoren istället. Detta påverkar oss dagligen och är en stor etisk stress, säger hon.
Stämningen på vårdavdelningen är knappast på topp bland personalen.
– Man blir trött och irriterade på varandra när det är stressigt, då det inte finns någonstans att arbeta i fred. Det är människor överallt och det är svårt att koncentrera sig på sitt jobb.
Personalen brinner för sina patienter.
– Och vi vill ha ett roligt jobb att gå till så det blir bra och effektiv vård för våra patienter, men det är väldigt skört. Vi har både planerade operationer och mottagningsbesök så det är väldigt många människor som rör sig på liten yta, säger Ronja Schilcher.
Hon vet inte hur länge de ska orka jobba kvar.
– Inte länge. Det finns redan folk som slutat. Och många är rädda för att det här inte alls är en tillfällig lösning utan att det blir permanent, säger Ronja Schilcher.
Hon och kollegorna försöker hålla god min inför patienterna. Men patienterna ser att det är något på tok.
– Nu får sjukhusledningen se till att få fram en lösning för annars har de ingen avdelning kvar, för att alla slutar.