Läraren Annika Hedlund tycker att föräldrar ibland reagerar för fort.
– Det är lätt att skicka ett mejl i vredesmod. Ta ett djupt andetag innan.
Skitigt, slitet, trasigt. Standarden i barnens idrottssal var usel, och snabbare än man klättrar upp i en ribbstol hade min ilska förvandlades till ett argt mejl till skolan.
Det har skrivits om föräldrar som är respektlösa i sin kontakt med skolan - och plötsligt kände jag mig som en av dem.
– Föräldrars viktiga engagemang, som övergår i oförskämda mejl, beror ju på en frustration över att skolan inte tar tillvara på "mitt" eller "vårt" mänskliga kapital, säger Martin Fredin, ordförande i Barnverket, som jobbar för barn i förskola, skola och fritidsverksamhet.
Det kan nog stämma. Många föräldrar anser att skolan inte lever upp till de förväntningar man har. Samtidigt har föräldrar mer makt i dag - och skolan lever under hotet att de tar sina barn ur skolan.
Problemet för lärarna är att de inte sitter på resurserna.
– Lärarna hamnar lätt i kläm, mellan föräldrar som vill se åtgärder, och skolledning som håller i pengarna, säger Ann-Charlotte Eriksson, vice ordförande i Lärarförbundet.
En lösning på det skulle kunna vara att lärarna fick större möjlighet att bestämma vilket stöd som ska ges till vissa elever, tycker hon.
Annika Hedlund är mellanstadielärare och för henne är dagens föräldraengagemang ett stort stöd i hennes arbete.
– Det är helt underbart och en förutsättning för att vi ska nå våra mål, säger hon.
Men det händer att det går för långt. Vissa har orimliga krav, andra ser bara sitt barn - inte att man i skolan är en grupp som ska fungera. Arga brev har hon också fått.
– Jag kan förstå dem som skickar dem. Ofta har föräldern på kvällen fått höra något som barnet tycker är fel i skolan. Och så skickar de ett mejl i vredesmod, ett mejl som inte är så kul att läsa när man kommer till jobbet på morgonen.
Hennes råd är att vänta med att kontakta skolan, tills man i lugn och ro hunnit prata med sitt barn om vad som har hänt.
I vissa fall bollar lärare vidare ilskna åsikter uppåt, och föräldrar får höra att de ska kontakta skolledningen för att påpeka problem. Också det ett tecken på föräldrars makt, eller en rädsla bland lärarna att de själva inte blir lyssnade på.
UNT Frågar: Hur ser kontakten ut med dina barns skola?
Helena Andersson, 35 år, Järlåsa:
– Jag har jättebra kontakt med skolan. Så fort det blir något gnabb ringer de och berättar att det varit bråkigt. Det är bra att de informerar oss på en gång så det inte hinner gå en massa veckor utan att man vet något. Jag har visserligen varit i luven med en av lärarna. Vi var flera föräldrar som gick ihop, så nu är det löst.
Takoui Melkon, 51 år, Uppsala, med dottern Sevana, 17 år:
– Kontakten är mycket bra. Allt som händer och allt de gör får vi reda på. Skolan mejlar och skickar brev om vad som händer. Sevana är nöjd och vi är nöjda. Om det blir problem är de väldigt duktiga och hjälpsamma. Som tur var har ingenting hänt än. Peppar, peppar.
Leif Bohlin, 54 år, Uppsala:
– Med den ena skolan, som är en särskola, har vi väldigt intensiv och bra kontakt. Har man barn med speciella behov är det väldigt viktigt med kontakten. Med den andra skolan har vi en relativt bra relation. Skälla hjälper nog inte så mycket, utan man får nog vara mer balanserad innan man tar kontakt.
Mårten Sundmark, 44 år, Uppsala:
– Vi får ett veckobrev som bland annat beskriver vad det är för läxor och om det är några utflykter som kräver särskilda kläder och annat. Allting fungerar jättebra. Jag har lärarens mobilnummer i min kontaktlista, vilket gör att jag kan messa eller ringa när jag vill. Det är precis den nivå jag vill ha.
Enkät: Jakob Meijer