Engagemanget på Facebook visar på hur laddad skolmaten är i allmänhet och den vegetariska skolmaten i synnerhet.
"Barn skall ha okomplicerad husmanskost och inget pådyvlat vegankäk som inte ens deras föräldrar mår bra på", skriver en man på UNT:s Facebooksida.
En kvinna fortsätter: "Som 'mat-fröken', blir jag så himla trött på den här diskussionen om det ska vara vegetariskt eller inte i skolorna. De vegetariska rätterna som nämns, hulkenbiffarna och röd lasagne, är jättegoda och populära maträtter. Den vegetariska lasagnen, brukar dessutom vara mer populär än den 'riktiga' med köttfärs".
Richard Tellström som är docent i måltidskunskap är inte förvånad över reaktionerna. De bortemot 700 kommentarerna på UNT:s Facebook och det stundtals höga tonläget förklarar han bland annat med att det handlar det om ett klasskrig.
– Klassaspekten är stark. När Skolverket och Livsmedelverket genom skolorna rekommenderar näringsriktig och varierad kost, handlar det om tilltro till myndigheter. Den är högre bland medelklassen för exempelvis kostråd och upplysning om vad barnen bör äta, det finns det forskning på. I kostråd finns ett upplyst mästrande som många stör sig på.
Historiskt är det borgerliga kvinnor som har haft omsorg om arbetarklassens barn vad gäller skolmaten. De som skapade skolmatsedlarna ville kompensera för vad man tyckte var den bristfälliga maten i fattiga hem.
Redan under andra delen av 1800-talet fick barn som levde i fattigdom i vissa utvalda områden i Sverige tillgång till en måltid i skolan. 1945 lades grunden för dagens skolmatsverksamhet: att skolan skulle få ekonomiskt stöd att servera lagad mat med specifika krav på näringssammansättning.
Richard Tellström, docent i måltidskunskap, är inte förvånad över de hetska reaktionerna på att det serveras för mycket vegetariskt i skolan.
Skolmatens historia är också Folkhemmets historia med framväxten av nya institutioner och där ansvaret för barnen inte bara var föräldrarnas, utan hela samhällets. Företrädare som Alva Myrdal tog sig an det stora klassprojektet där staten skulle jämna ut ojämlikheter.
– Det är detta som fortsätter att uppröra än i dag. Det man behöver förstå är att det upplevs som uppfostring av vuxna när samhället talar om hur vi ska äta, exempelvis att barnen ska äta vegetabiliskt en gång i veckan. Det är därför skolmaten upprör vuxna mer än deras barn, säger Richard Tellström.
På Facebook skriver en man: "Barn gillar saker som dom känner igen, t.ex. pannkaka, köttbullar, korv och pasta med en god sås oavsett om innehållet är vegetarisk eller animaliskt. 'Vanlig mat' som man känner igen. Det är tyvärr vuxna människor med adekvat utbildning inom området som vrider skolmaten till eget tycke och politisk åskådning – det är högst beklagligt och oroande. I skolan där alla är tvungna att gå ska maten ha så stor igenkänningsfaktor som möjligt."
Skolmaten introducerades i Sverige 1945 som en del i Folkhemsprojektet där jämlikhet mellan klasser var en drivkraft.
En kvinna svarar: "Själv tycker jag att vi föräldrar har ansvar för att lära våra barn att äta all möjlig mat och att 'mat' inte är lika med 'korv och köttbullar' som vissa verkar tycka. Om barnen redan från tidig ålder fick äta varierad växtbaserad mat hemma ibland, så skulle de kanske äta det även i skolan."
Replikskiftet visar ytterligare en aspekt av varför skolmaten väcker så starka känslor. Mat är inte bara föda, utan även kultur. En sida vill inte bli pådyvlad ny mat, den andra tycker att det är inspirerande att skolan lär barn om olika typer av matkultur.
– Vi äter inte allt utan bara det vi kulturellt ställer upp på. Mat är ett kulturellt uttryck lika sprängfyllt som litteratur eller musik. Så är det plötsligt någon som genom skolmaten talar om för dig hur du ska leva ditt liv. Det blir lite som att de talar om för dig vad du ska lyssna på för musik, säger Richard Tellström.
Politikern och diplomaten Alva Myrdal var en av hjärnorna bakom Folkhemsprojektet där näringsrik skolmat till alla barn var en beståndsdel.
Att barnen inte blir mätta på den vegetariska maten är ett argument som förs fram av många där ett återkommande exempel är potatisbullar med lingonsylt som utan fläsk inte gör barnen mätta enligt vissa föräldrar. Denna invändning har Richard Tellström stor förståelse för eftersom skolan här inte följer våra svenska kulturella värderingar om vad som är en måltid.
En maträtt består av fyra delar: protein (fisk, kött eller bönor), kolhydrat (pasta eller ris), cellulosa (grönsaker eller frukt) och vätska (sås eller soppa).
– Historiskt fick man skinksås till potatisbullar. Så att servera potatisbullar med lingon blir ungefär som att ta bort köttbullarna och servera potatis med brunsås, det är ingen maträtt. Livsmedel är inte samma sak som maträtter.