Men det är inte bara smaken på maten som har betydelse. Johanna Wigström i klass 9a på Vaksalaskolan hinner knappt gå på lunch.
– Jag skulle vilja ha en till portion ibland, men man hinner inte för lunchen är för kort och matkön är för lång.
Hon sitter i matsalen med klasskompisen Lisa Carlsson och Zia Akbari från klass 9c.
Stormen har lagt sig, några yngre elever sitter och småpratar vid ett bord. Snart är det dags för personalen i köket att äta. Annorlunda var det för en timme sedan, då var det fullt ös.
UNT berättade i söndagens fördjupningsartikel om skolmatens historiska utveckling; Uppsalas skolor har på 50 år gått från att servera smörgåsar, torskleverpastej och ostkuber till att servera tre alternativa rätter per dag. Ingen av eleverna som UNT träffar vill dra tillbaka klockan, men det finns ändå saker som de helst vill slippa se på tallriken:
– Fisk med frasigt täcke, när de lägger flingor på! säger Lisa Carlsson.
– Blodpudding med äppelmos, säger Johanna Wigström.
Bland favoriterna nämner hon tacosbuffé.
– Kycklinggrytan med ris.., säger Lisa Carlsson
– Ja, det är den bästa! utbrister Zia Akbari.
Skolmaten väcker blandade känslor hos elever. Det märks inte minst i en undersökning från förra året då över 40 procent svarade att de inte brukar hitta någon mat som de gillar. Enkäten från Uppsala kommun bygger på cirka 850 svarande i Uppsalas grundskolor.
I Livsmedelsverkets rekommendationer står det att eleven ska ha cirka 20 minuter på sig att äta maten, därutöver tid för att ta mat och ställa ifrån sig disken.
Men verkligheten är en annan: enligt en studie lägger elever i snitt sju minuter på själva ätandet. Det innebär att näringsintaget, som ska motsvara 30 procent av dagsbehovet, bara uppgår till 15 procent.
Lisa Carlsson berättar att hennes kortaste lunchrast är på knappt 30 minuter. På den tiden ska hon gå från klassrummet till skåpet, vidare till matsalen och stå i kö innan hon får sätta sig. Efter måltiden ska hon hinna tillbaka till skåpet för att gå på nästa lektion. Värst är det när någon klass har fått lektionen inställd, då samlas fler än vanligt i matkön. Det tar tid...
– Jag tror aldrig att jag gått hem från skolan och tänkt ”vad mätt jag är efter lunchen”.
– Jag äter säkert på fem minuter, säger Zia Akbari och skrattar.
Han nämner en annan orsak till stressätandet, man vill hänga med i kompisarnas tempo:
– Om de andra reser sig från bordet vill man inte sitta kvar själv.
Maten bedöms efter utseendet. Zia Akbari tror att många elever inte ens vågar prova en gryta utan fyller tallriken med ris i stället.
– Sedan slänger de hälften av riset, går de till Ica och köper tre bullar. Man behöver skapa ett engagemang kring skolmaten, kanske låta elever besöka köket och visa hur det ser ut där.
Livsmedelsverket har sedan en tid tillbaka börjat sätta mer fokus på matglädje.
– Vi kan så klart inte strunta i matens innehåll men är inte miljön trivsam så blir inte heller maten god. Vi måste prata om värden som omgivning, sällskap, buller och lukt. En del skolor har inte gjort det och det är först på senare tid vi på Livsmedelsverket på allvar börjat kommunicera hur viktigt det är, säger Eva Sundberg.
En annan utmaning, anser hon, handlar om att få in skolmåltiderna i undervisningen. Livsmedelsverket arbetar just nu med att ta fram ett undervisningspaket på 15 lektioner där måltiderna blir en del av ämnen som matematik, religion och geografi.
– Det finns många sätt att använda måltiderna i pedagogiken bättre än vad skolan gör i dag.