Skogsblomman har hårda krav

En "nästan obegagnad elrullstol" för 5 500 kronor annonseras ut på en lapp intill matsalen på Skogsblommans seniorboende i Sävja. Bredvid den söks också personer som vill väva nya tab­letter till matsalen, och den som vill se Bröllopsfotografen ska bege sig till matsalen på onsdagskvällen. Aktivitetsutbudet på Skogsblomman är gediget. Man kan sjunga i kör, spela bridge, sy, arbeta i trädgården, snickra.
- Det är den stora charmen med att bo här. Det är oerhört socialt, om man vill, förklarar bostadsrättsföreningens ordförande Karl-Henrik Påhlsson, när han visar runt i en del av de 500 kvadratmeter stora gemensamhetslokalerna.

Skogsblomman har funnits sedan 1992, här bor ungefär 140 personer utspridda i de fem husens 100 lägenheter. För att flytta in måste man vara mellan 55 och 70 år.
- Det är många som vill flytta hit, framför allt för trygghetens skull. Vi ser efter varandra och är uppmärksamma om någon inte kommer ner till middagen, eller inte synts till på länge, säger Karl-Henrik Påhlsson.

Skogsblomman är ett av Uppsalas två seniorboenden med bostadsrätter. Det andra - Ekeby Hus - har varit i hetluften den senaste tiden. UNT har i en rad artiklar berättat om hur bostadsrättsföreningens styrelse bland annat nekat den 65-åriga Uppsalabon Cecilia Björkman medlemskap i föreningen på grund av att hon inte var vid tillräckligt god hälsa och använde rullator. Styrelsens ordförande hänvisade till föreningens stadgar som säger att den som flyttar in "ska ha så god hälsa enligt läkares intyg, att vederbörande kan klara sig helt på egen hand".
Men även Skogsblomman har kontroversiella stadgar och regler, menar flera läsare. En av de boende, som vill vara anonym, berättar om tuffa inofficiella hälsokrav, som ställs på de nya medlemmarna.
- Många tar tillbaka sin ansökan om medlemskap, man får inte ens ha rullator när man flyttar in, säger en av dem.

Karl-Henrik Påhlsson vill dock inte kännas vid kritiken.
- Det enda kravet vi ställer på de boende är att de ska vara aktiva i "väntjänsten". Att man två veckor om året har hand om det rökgas- och trygghetslarm som är kopplat till alla lägenheter. Man ska också gå en skyddsrond om kvällarna och se till att alla är okej, berättar han.
Men för att kunna delta i "väntjänsten" måste man vara i god fysisk form, den ansvarige ska kunna ta sig fram obehindrat i trappor och kunna hjälpa dem som larmar.

I bostadsrättsföreningens stadgar står att alla som flyttar in "ska vara vid så god hälsa att vederbörande klarar sig helt på egen hand". Det är alltså inte tillåtet att gå med hjälp av rullator. Det enda som skiljer Skogsblomman från Ekeby Hus är därmed att Skogsblomman inte kräver sina potentiella medlemmar på ett läkarintyg.
- Nej, det där påståendet håller jag inte alls med om. Vi gör absolut inga skillnader på folk och folk. Man måste inte vara aktiv eller ha någon speciell titel för att få flytta hit. Alla är välkomna till oss. Att vi ställer krav på att man ska delta i väntjänsten beror på att det skulle bli så dyrt att ta in tjänsten från en privat aktör.

Han poängterar att den som flyttat in, och inte längre klarar av ansvaret med väntjänsten, absolut inte tvingas till den.
- Man måste komma ihåg att detta är ett seniorboende och inte ett vårdboende. Verksamheten skulle bli betydligt svårare att driva om vi inte kunde ställa några krav alls på dem som ska flytta in.
Skogsblomman kritiseras, precis som Ekeby Hus, för att hålla kränkande intervjuer med potentiella lägenhetsköpare. Helén Felger berättar att hennes mor, Inger Nordling, upplevde intervjun med Skogsblommans styrelse som oerhört integritetskränkande.
- De ställde en massa påträngande frågor som mer påminde om ett förhör än en intervju. De ifrågasatte också mammas fysiska förmåga då hon haft en stroke tio år tidigare.

Inger Nordling nekades medlemskap i Skogsblommans bostadsrättsförening. Styrelsen menade då att hon inte var vid tillräckligt god hälsa. Detta trots att Karl-Henrik Påhlsson innan intervjun, på telefon, påstått att Skogsblommans styrelse aldrig nekat någon sökande medlemskap.
Väl på plats ångrar han sig.
- Jo, det har hänt, en och en halv gång kan man säga. En gång handlade det om ekonomiska skäl, och den andra gången fick vi inte träffa den ena parten i ett par som ville köpa lägenhet här.
Inger Nordlings fall nämner han dock aldrig.

Ulla Bäckmark, vars föräldrar startade Skogsblomman för 18 år sedan är mycket besviken över hur verksamheten utvecklats. Hon är framför allt kritisk till att väntjänsten, som tidigare varit frivillig, blivit ett krav som stänger ute dem som har svårt att röra sig. Hon menar också att de intervjuer som hålls med lägenhetsspekulanterna blivit "regelrätta förhör".
- I artiklarna om Ekeby Hus hade man lika gärna kunnat byta ut Ekeby Hus mot Skogsblomman, det är lika illa där i dag. De ställer orimligt höga krav på att alla som flyttar in ska vara friska, trots att det är ett seniorboende.

Hon har själv blivit uppringd av folk som avstått från att köpa en lägenhet på Skogsblomman eftersom de upplevt intervjutillfället som oerhört obehaglig. De har tvingats svara på intima, privata frågor och blivit ifrågasatta på ett kränkande sätt.
- Mina framlidna föräldrar hade blivit mycket besvikna om de sett hur verksamheten bedrivs i dag. De gör definitivt skillnad på folk och folk, säger hon.
Flera boende på Skogsblomman, som vill vara anonyma, instämmer i Ulla Bäckmarks beskrivning.
- Det skulle kunna vara ett fantastiskt boende för många, men styrelsen skrämmer bort dem med alla sina regler, säger en kvinna som bott på Skogsblomman i flera år.

Karl-Henrik Påhlsson är överraskad över den kritik som Ulla Bäckmark och and­ra riktar mot Skogsblommans verksamhet.
- Det är synd att Ulla Bäckmark drar in sina föräldrar i detta, jag kände dem mycket väl. Man måste också tänka på att tiderna förändras och därmed verksamheten. Det är inte meningen att folk ska känna sig kränkta vid intervjuerna, men vi måste ändå ha något slags kontroll över vilka som flyttar in.