På SFI, Svenska för Invandrare, får cirka 20 procent av eleverna försörjningsstöd.
Memunatu Turay har bott i Sverige i sju år. I Sierra Leone var hon bilmekaniker. Nu jobbar hon som timvikarie inom vården. Något heltidsjobb har hon inte lyckats få och är därför beroende av försörjningsstöd.
Hon är skeptisk till den politiska majoritetens förslag att erbjuda jobb under ett år.
– Vad händer sen? Då är vi tillbaka där vi började igen. Man måste ha utbildning, säger hon.
Anneli Callisaya Ekblom, utbildningsledare på SFI, tycker att förslaget är bra.
– I skolan blir språket väldigt tillrättalagt och varje lärare har många elever. Eleverna får inte så mycket utrymme att prata, säger hon.
De elever som varvar arbetspraktik med klassisk klassrumsundervisning lär sig svenska fortare säger hon.
Memunatu Turay tycker att kommunala arbeten låter begränsat.
– Kommunen borde samarbete med privata företag. De kunde betala 75 procent av lönen och företaget resten, säger hon.
Gloria Tavares är en av som lyckats få ett arbete i Sverige. Under två år och sex månader arbetade hon som personlig assistent. Sedan avled personen hon var assistent till.
– Idag får jag a-kassa. Men det är bara 4000 kronor och det räcker inte för att betala hyra och räkningar så nu ska jag få försörjningsstöd också, säger hon.
Hon är tillbaka på SFI och har märkt att det är utbildning som efterfrågas. Efter SFI måste man gå på Komvux för att vara attraktiv på arbetsmarknaden, berättar hon. Hon är 43 år.
- Hur länge ska jag studera? Det vore bättre om kommunen erbjöd oss utbildning. Praktiska kurser som vi kan ha nytta av när vi söker jobb, säger hon.
Julio Cesar, som också får försörjningsstöd, håller med. Han vill inte vänta tills han är 60 år på ett arbete.
– Jag är 43 år. Om ett år är jag 44. Jag vill så gärna ha ett riktigt jobb på ett riktigt företag. Jag tror inte att det här förslaget är lösningen, säger han.