Efter flera års analysarbete är rapporten från Uppsalas största hög som grävts ut på över 70 år klar. Utgrävningarna har skett i Gnistahögen, samt i kringliggande gravar.
Två skelett från män som hittades i Gnista har filade horisontella streck på tänderna. Än är det oklart vad markeringen betyder. Eventuellt fylldes strecken även i med färg för att få ränderna att synas tydligare. Var det en statussymbol? frågar sig forskarna. Vilka är de här männen?
– Det är så klart en väldigt medveten handling att fila streck i sina tänder och det finns ganska mycket diskussioner kring detta i dag. Signalerar det en typ av grupptillhörighet eller vad betyder det här? frågar sig Andreas Hennius, projektledare för Gnistautgrävningarna.
Han kallar utförandet för ”gamla Medeltidens tatueringar”. Ett hundratal fynd av manliga skelett från andra platser har haft samma linjer på tänderna.
– Det måste ha varit förfärligt plågsamt. Ju mer man lär sig om historien desto mer tveksam blir man till mänskligheten. Det måste ha gjort jätteont och ha ilat i tänderna, säger Andreas Hennius.
Det var 2013 som den stora utgrävningen i Gnistahögen och närliggande gravar gjordes. Över 30 skelett undersöktes. Största graven Gnistahögen, är från sent 500-tal, en rik gravhög. I högen fanns utbrända rester av förgyllda föremål med infattade granater, en praktfull hästutrustning, importerat glas och spelpjäser i valben. (Sistnämnda fick stor uppmärksamhet i medier eftersom flera har en smiley-liknande gubbe på ena sidan.) Den döde mannen fick också med sig ett stort antal djur till efterlivet: fem hundar, två hästar, duvhök, pilgrimsfalk, berguv, fem grisar, flera får, en gädda och delar av en ko.
– Vi var häpna redan från början. Metallfynden är i samma klass som de från kända båtgravarna Vendel och Valsgärde. Och mängden djur han hade med sig! Det måste vara 1 500 kilo kött som den här gubben brändes tillsammans med.
De senaste fyra åren har ett 15-tal personer analyserat, konserverat och daterat fynden. En forskargrupp har studerat materialet. En rapport på 500 sidor ligger nu till grund för vidare forskning.
Arkeologerna har funnit att det samtidigt pågick olika begravningstraditioner. En del brände sina lik, enligt den hedniska traditionen. Andra slutade med gravgåvor, i enlighet med den kristna tron.
– Det visar sig att under en lång period fungerar två olika religionssystemen parallellt. Även om man var kristen var det viktiga att man begravdes på den gamla ättebacken, på släktens begravningsplats.