Skelett kommer troligen från Långfredagsslaget
Allt talar för att den i fjol påträffade massgraven nedanför Uppsala slott verkligen härstammar från det blodiga Långfredagsslaget i 1520. Den pågående analysen visar att det var män i 20-årsåldern med svåra stridsskador som begravdes i slänten bakom Slottskällan.
Skelettfynden bär spår av kraftiga huggskador.
Foto: Hans E Ericson
- Jag har undersökt drygt 50 av de 62 kranier som Upplandsmuseet skickade hit. På 36 stycken finns tydliga stridsskador, mest i form av hugg. Det finns kranier som har fem-sex huggskador, flera av dem dödliga.
Det finns visserligen en del stridsskador på andra skelettdelar också, men i den här striden tycks de flesta stupade ha fått de dödande huggen mot huvudet.
- Om det beror på skyddsklädsel eller stridsteknik är givetvis omöjligt att säga. Det är under alla förhållanden en helt annan skadebild än massgraven vid Korsbetningen på Gotland. De 1 800 som stupade under slaget vid Visby 1361 har framför allt skenbensskador, vilket kan tyda på heltäckande klädsel.
Många fler begravda
Det var bara ett litet område bakom Slottskällan i Uppsala som undersöktes i augusti förra året. Totalt togs 62 kranier och en hel del andra skelettdelar om hand. Men det ligger många fler begravda i Slottsbacken.
- Innan vi slutade undersökningen skulle vi gräva fyra små hål, berättar Bent Syse, som är chef för den arkeologiska avdelningen på Upplandsmuseet.
- När vi hade grävt oss ned en halvmeter genom ett lager sand med tegelflis, stötte vi på ett nytt och flera meter tjockt lager med skelett. Troligen har de stupade lagts i flera lager, varvade med sand och sten.
Hur många offer som begravdes i slänten nedanför Slottet får vi kanske aldrig veta. Någon total utgrävning inte är aktuell i dagsläget. Det finns helt enkelt inte pengar till ett så stort och tidsödande företag.
Om reformatorn Olaus Petris uppgifter stämmer, skulle 2000 danskar och ännu fler svenskar ha stupat i snöyran på långfredagen 1520. Massgraven i Slottsbacken skulle därmed passera Korsbetningen efter slaget vid Visby 1361 och vara den största militära massgraven i landet.
Förskansningar revs
Under Långfredagsslaget 1520 rådde enligt Olaus Petris skildring rena vintervädret med snöyra. Det kan förklara begravningssättet.
Eftersom marken förmodligen var tjälad, kunde inga egentliga gravar grävas. De stupade tycks ha i stället ha samlats ihop och täckts med sten, tegel och annan bråte.
Det finns indikationer om befästningar av mera primitiv karaktär i åsens nederkant innan Slottet började byggas under Gustav Vasas regeringstid. Bland annat syns ett par långsträckta vallar på en teckning från 1800-talet.
En teori är att man helt enkelt rev befästningarna och lade materialet över de stupade.
Alla stupade begravdes inte i Slottsbacken. Bent Syse kan berätta att skelett under åren har påträffats på ett antal platser i Uppsala där de inte borde finnas. En del av dessa fynd kan också härröra från Långfredagsslaget.
Ett antal svenska bondesoldater ska enligt Olaus Petris skildring ha gått igenom Fyrisåns is och drunknat. Det skulle kunna förklara skelettfynd som gjorts vid muddring i ån.
UNT-FAKTA
Sedan riksföreståndaren Sten Sture den yngre avlidit efter slaget på Åsundens is 1520, ryckte danska trupper upp genom landet. En dansk här, som förstärkts med tyska och skotska legosoldater, inkvarterades i Uppsala i väntan på att Kristian II också skulle krönas som svensk kung.
Det var denna danska styrka som angreps av en svensk bondehär på långfredagen 1520. Skyddade av en häftig snöyra vann svenskarna den första drabbningen utanför staden. Danskarna flydde till ärkebiskopsborgen och domkyrkan, som hölls av deras allierade, den katolske ärkebiskopens folk.
Men den svenska bondehären saknade en riktig ledargestalt. När den första drabbningen var vunnen och staden intagen, upplöstes ordningen. Danskarna kunde samla sig till en förödande motattack. Bara spridda skaror av den svenska bondehären lyckades undkomma.
Så jobbar vi med nyheter