Det visar forskare vid Sveriges lantbruksuniversitets kustlaboratorium i Öregrund och Uppsala universitet i en studie som publiceras i facktidskriften PLoS ONE.
– För de kommersiellt viktigaste fiskarterna, ål och torsk, verkar skarvens påverkan på det kustnära fisket ur ekonomisk synpunkt inte ha särskilt stor betydelse, säger forskaren Örjan Östman vid Institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet.
För att ta reda på vilka fiskar som slutar livet som skarvföda undersökte forskarna med speciell teknik maginnehållet på skarvar som med specialtillstånd provskjutits i två områden i Östersjön, det ena i Karlskrona skärgård, det andra i Mönsterås skärgård.
– Utifrån utseendet, storleken och mängden så kallade öronstenar, otoliter, i maginnehållet har vi kunnat beräkna hur mycket en skarv ätit av olika fiskarter och fiskarnas storlek. Med hjälp av dessa uppgifter har vi sedan kunnat uppskatta hur mycket skarvarna i ett område totalt sett konsumerar av dessa fiskarter och jämfört detta med yrkesfiskarnas fångster, förklarar Örjan Östman.
Beräkningarna visar att avsevärda mängder ål, skrubbskädda, strömming, abborre, gädda och sik slutade sina liv som skarvföda, men med rätt stora skillnader mellan de båda områdena. Andelen fisk, beräknad i kilon, som skarvarna åt, motsvarade 10 respektive 44 procent av yrkesfiskarnas fångster.
Den genomsnittliga storleken på fiskarna som skarvarna åt var dock betydligt mindre än fiskarna som yrkesfiskarna fångade. Bara för abborre, torsk och skrubbskädda var mängden fiskar i ”fiskeribar” storlek som skarvarna åt mer än 20 procent av yrkesfiskarnas fångster.
– Enligt våra beräkningar är det bara när det gäller abborre och skrubbskädda som skarvarna direkt skulle kunna påverka yrkesfiskarnas fångster nedåt med mer än tio procent, säger Örjan Östman.
Skararnas matvanor har dock även indirekta effekter på yrkesfiskarnas fångster. Att de äter stora mängder mindre fiskar innebär att en hel del fisk aldrig får chans att växa till sig till de storlekar som är attraktiva för yrkesfiskarna.
– Tar vi med även dessa indirekta effekter i beräkningarna kan skarvarna ha betydligt större negativ effekt på fångsterna av framförallt abborre och gädda. Effekterna på abborre och gädda kan nog vara ett bekymmer även för fritidsfiskarna, säger Örjan Östman.
För 50 år sedan var storskarven nära att utrotas, men sedan dess har antalet häckande storskarvspar längs Östersjökusten ökat från ett par hundra till mer än 40·000.
I dag är skarven en fredad art, men den som besöker skarvrika kustområden vet att man inte behöver prata med särskilt många för att hitta förespråkare för avskjutning av stora mängder skarvar.
Finns det skäl att utifrån resultaten av den nya studien tillmötesgå sådana krav?
– Absolut inte om man tittar på hur det skulle påverka fångster i en hel skärgård, men det är klart att runt själva kolonierna skulle det kunna ha en positiv inverkan på fångster av till exempel abborre och gädda, säger Örjan Östman.
Hela studien kan läsas på: http://www.plosone.org