Skarv i Svandammen
Svandammen i Uppsala har fått tillökning och en lite ovanligare sådan. En ensam skarv har slagit sig ned bland alla gräsänder. På måndagen satt den och spanade på stenarna i vattenbrynet.
Foto: Nina Leijonhufvud
- Ute i Europa är det vanligt att se skarvar sitta vid åar med rinnande vatten eller små dammar. Man kan se dem mitt inne i städerna, och de är inte det minsta rädda för människor.
- Jag tror inte det är något fel på fågeln för att den har slagit sig ned i Svandammen. Skarven är inte lika smidig som en mås eller tärna, men någon svårighet att starta från Svandammen ska en skarv inte ha.
Oron att Uppsala ska få en skarvkoloni tror han är obefogad.
- Skarvar är sociala fåglar som föredrar att leva i grupp. Jag tror inte att den här skarven stannar kvar i Svandammen särskilt länge.
Skarvar lever uteslutande på fisk. De kan dyka ned till 20 meters djup. En skarv äter från ett kvarts till nästan ett halvt kilo fisk om dagen. Hur löser den matfrågan i Svandammen?
- Skarvar kan fiska på så grunt vatten som en halvmeter. Och om fiskförrådet i dammen inte räcker till, flyger den bara ut i Fyrisån och hämtar mer. Så maten är nog inget problem.
I Sverige håller skarvarna framför allt till vid kusterna, där de orsakar en hel del irritation. De häckar i stora kolonier med upp till 3 000 par. En ö med skarvkoloni känns lätt igen på att träden är döda skelett och att det inte finns någon markvegetation kvar. Fåglarnas frätande spillning tar död på all växtlighet.
Men enligt Henri Engström är det inte säkert att den här fågeln har flyttat så långt.
- Vi har cirka 2 000 häckande par i Mälaren.
Det finns två underarter av storskarv, men det är nästan omöjligt att skilja dem åt efter häckningen.
- Med stor sannolikhet är fågeln i Svandammen en mellanskarv och troligen en årsunge.
Så jobbar vi med nyheter