Personal från all sorts pedagogisk verksamhet inom Uppsala kommun har under veckan bjudits in till informationsmöten med Vård och bildning. Anledningen är att kommunen har arbetat fram en ny mall för hur skolor ska hantera fall där elever utsätts för kränkande behandling.
– Jag tycker att det är bra att kommunen gör det här, men informationen består inte av så jättemycket nytt. Det grundar sig på styrdokument och lagar som vi redan förhåller oss till, säger Lotta Åkerman, rektor på Malmaskolan, som varit på ett av mötena.
Mallen bygger på den nya skollagen som trädde i kraft 2011 gällande skärpt anmälningsplikt, samt styrdokument på samma ämne från Skolverket, som kom 2012.
Varje gång det förekommer kränkning på en skola måste lärare informera rektorn om det, som i sin tur numera måste informera huvudmannen, exempelvis kommunen i de fall det rör sig om en kommunal skola.
Huvudmannen är då skyldig att bistå med hjälp och stöd för att kränkningarna ska ta slut så fort som möjligt. Kommunens nya mallar kommer närmare två år efter lagskärpningen, men vare sig de rektorer som UNT talar med eller Skolverket tycker att det är ett problem.
– Att upprätta nya rutiner för hur det ska gå till tar tid och föregås alltid av en utredning som tar tid. Det viktiga nu är att man verkligen får den här mallen att fungera, säger Annika Hjelm, undervisningsråd på Skolverket.
UNT har tidigare rapporterat om fallet med en pojke som mobbats vid två olika skolor inom Uppsala kommun. Skolinspektionen riktade skarp kritik mot framför allt en av skolorna strax innan årsskiftet, bland annat för att rektorn inte hade informerat kommunen om.
– Naturligtvis är det ett av skälen till varför vi ser att det här måste förbättras. Jag tror att det många gånger är svårt för skolan att avgöra vilka händelser de ska rapportera in, men nu är vi tydliga med att det finns ett formulär för det.
Lars Romanus säger att kommunen vid behov kan erbjuda skolan olika sorters HR-kompetens som stöd, men att det inte är något som kommer att ske vid varje anmälan.
– Det absolut vikviktigaste är ju att barnet som blir utsatt får hjälp, och den bästa kompetensen för det finns ute på skolorna. De känner ju barnen och föräldrarna på ett helt annat sätt än någon som vi bara slänger in.