Ni ramlar in i en hög i hallen, barnen är hungriga och du behöver laga middag snabbt. Tv:n och surfplattan får distrahera barnen medan du jonglerar matvaror i köket. Ett av barnen sitter som förhäxat framför kanalen där barnprogrammen tycks rulla dygnet runt och ett annat spelar ett plingande robotspel.
Samtidigt som du är tacksam för lugnet som infinner sig känner du ett sting av dåligt samvete. Hur blev skärmarna så självklara i din familj? Och hur gjorde man egentligen förr?
Känner du igen dig i beskrivningen? Du är inte ensam.
– De flesta föräldrar kämpar med det här i dag. Det är inte lätt veta hur man ska göra, säger psykoterapeuten, socionomen och förskolläraren Magdalena Bluhme.
Hon tycker att man i debatten bör lägga mer fokus på att skärmtiden ofta sker på bekostnad av lek och socialt umgänge - och vilka psykologiska konsekvenser det kan få för barn.
– Leken är så otroligt viktig. På samma sätt som drömmar är den ett sätt att bearbeta händelser så att hjärnan kan lagra dem. Genom leken kan barnet gestalta känslomässiga upplevelser och på så sätt konkretisera och bearbeta dessa.
– Skärmaktiviteter som teve och spel tillför tvärtom något nytt till barnet - något som också behöver bearbetas, förklarar Magdalena Bluhme.
Enligt rekommendationer som den amerikanska barnläkarakademin har tagit fram bör barn under två år inte tillbringa någon tid alls framför skärmar. För ett barn mellan två och tre år rekommenderas en mycket begränsad tid framför tv, datorer och surfplattor och barn mellan tre och sju år bör ha en skärmtid på högst en till två timmar per dag. Magdalena Bluhme tycker att riktlinjerna är vettiga.
– Skärmtid kan inte ersätta behovet av tvåvägskommunikation. När vi har så lite tid som vi har med barnen i dag är det viktigt att fundera över vad den tiden används till. Det är viktigt att barnet får möjligheter till spegling av föräldern.
Hon förklarar att det är i den sociala interaktionen som barnet skapar en känsla av ett själv. Det handlar om att lära sig tolka och begripa sina egna känslor och förstå att man är någon som kan styra över sin egen tillvaro.
Att surfplattor i allt högre grad används i undervisningen både i skolan och i förskolan tycker Magdalena Bluhme gör att vi i ännu högre grad behöver fundera på hur det ska vara hemma. Men hon betonar också att det inte handlar om att ställa sig utanför den digitala utvecklingen utan snarare om att hitta en balans.
– Många föräldrar känner nog en press på sig att leka, att det blir ytterligare en börda i ett stressigt schema. Men det behöver inte vara så avancerat. Ha lite leksaker i köket så att barnet kan sitta där och pyssla medan du lagar mat eller låt barnet vara med och förbereda maten.(TT)