Skamfläck får ljusare framtid

– Visst, det är en skamfläck. Vi får hela tiden kommentarer från folk som går förbi och undrar hur det kunnat bli så här illa.
Det säger Ulrika Skatt Bolander, ledamot i styrelsen för bostadsrättsföreningen som äger centrala Uppsalas sannolikt mest nedgångna bostadshus. På Bäverns gränd, nära Dragarbrunnsgatan ligger kåken, hukande intill föreningens stilfullt renoverade trevåningshus från 1800-talet. Nedklottrat och med flagnande puts gapar huset tomt i väntan på de renoveringsarbeten som efter många års stötande och blötande kan starta i år. Om planerna håller.
Från innergården är synen än mer anskrämlig. Stora delar av putsen har lossnat och ytterväggens timmerbjälkar gapar nakna. Inomhus hänger dörrar på trekvart, någon glasruta är spräckt och på övervåningen hänger presenningar under innertaket för att fånga upp regnvattnet. På vinden lyser dagsljuset in genom gliporna i taket. På golvet står hinkar i strategiska lägen.

Så hur lyder svaret på frågan? Hur kunde det gå så här långt? Ulrika Skatt Bolanders och bostadsrättsföreningens förklaring är i korta drag att fastigheten varit eftersatt långt innan de övertog den, tillsammans med stenhuset i hörnet, från en privat fastighetsägare 2001.
– Det här huset var ett sorgebarn redan då, men vi måste prioritera stora huset som också var i dåligt skick. Det fanns ingen möjlighet för en liten förening att driva två stora renoveringsprojekt samtidigt.
Under tiden hyrde föreningen ut de lägenheter som var beboeliga i tvåvåningshuset och höll dem i acceptabel standard. Två konsultutredningar kom fram till att det var tekniskt möjligt att renovera, men till stora kostnader. När föreningen senare begärde rivningslov hos byggnadsnämnden väcktes farhågor hos kulturvårdande instanser, som påpekade att fastigheten är en av få bevarade 1800-talsbyggnader i området. Men enligt Ulrika Skatt Bolander var det aldrig föreningens vilja att riva fastigheten.
– Vi behövde bara få ett besked om vad som egentligen fick göras med huset.

Det finns inga skyddsbestämmelser som kan ge någon ledning, säger hon.
Länsstyrelsen och andra instanser kopplades in på fallet och enligt Ulrika Skatt Bolander fick föreningen besked först efter två och ett halvt år, då rivningslovet avslogs och föreningen fick i uppdrag att börja rusta. I annat fall riskerade man att få betala vite. Ulrika Skatt Bolander är inte nådig i sitt omdöme om hanteringen:
– Under all kritik. De tar två och ett halvt år på sig, men vi fick bara sex månader att börja en upprustning som kostar runt 16 miljoner kronor. Det var inte rimligt.
Efter ytterligare några turer har förberedelserna nu startat med bland annat besiktning av grundstommen. Samtidigt hoppas föreningen få klartecken för de förändringar man vill genomföra vid renoveringen.

Kommunens bygglovchef Christina Gortcheva är optimistisk om möjligheten till en bra lösning av husfrågan:
– Föreningen har lämnat in en bygglovansökan om att återskapa fasaden och de har en antikvarie kopplad till projektet. Byggnadsnämnden har gett kontoret i uppdrag att arbeta fram en ny detaljplan med skyddsbestämmelser för huset.
Invändigt räknar föreningen med att bevara eller återskapa stora delar av originalinteriören med sina breda golvbrädor, spegeldörrar, profilerade foder, förhöjda golvsocklar och väggar med pärlspont.
– Vi byter de 40-talsfönster som sitter i huset i dag till treglasfönster i äldre stil med spröjs. Det behövs ett ordentligt bullerskydd mot gatan, säger Ulrika Skatt Bolander.
Standarden höjs rejält och kontentan blir förstås ett prisläge som kan tangera rekordnivåer.
–  Kvadratmeterpriset lär hamna på minst 34 000 kronor, men troligen snarare upp mot 40 000.
Föreningen hoppas kunna inleda renoveringen med takarbeten redan i år med sikte på inflyttning till sommaren 2011.
Ola Lindqvist
ola.lindqvist@unt.se  018-478 13 27