Ska Mugabe stjäla ett val till?
En gång var han en frihetskämpe, respekterad veteran från kampen mot kolonialmakten.
I dag är han en svårt nersolkad president, mannen som ger det utmanande vanstyret ett ansikte. En gång var Zimbabwe Afrikas kornbod. I dag är det ett land där befolkningen svälter (och flyr), medelåldern sjunkit till 37 år - lägst i världen - och inflationen stigit i raketfart till den helt ofattbara nivån av över 100 000 procent.
Vad som i dag är känt om valresultatet är att regeringspartiet Zanu-PF förlorat parlamentsvalet. Om presidentvalet finns inga officiella upplysningar av något slag, i sig en stark indikation på att Mugabe förlorat. Oppositionsledaren Morgan Tsvangirai hävdar att han fått 50,3 procent av rösterna - och därmed skulle vara vald i första omgången.
Samtidigt spänner Mugabes s k krigsveteraner musklerna. Kända företrädare för oppositionspartiet MDC misshandlas. Vita farmare jagas bort från sina gårdar. Avsikten förefaller vara att provocera fram oroligheter, som förevändning för att införa undantagstillstånd - så att Mugabe kan klamra sig fast vid makten. Kanske också kunna genomföra en andra valomgång med en skrämd och kuvad befolkning som röstboskap.
I åratal har Zimbabwes grannländer tigit och hukat. Nu kommer små tecken på att kanske även de börjar få nog av Mugabes metoder. Efter ett sammanträffande med Morgan Tsvangirai kritiserar Jacob Zuma, ledare för regeringspartiet ANC i Sydafrika, Zimbabwes regering för att inte ha offentliggjort valresultatet. Och från Malawi meddelas att södra Afrikas ledare ska diskutera utvecklingen i Zimbabwe vid ett toppmöte i veckohelgen.
Det är på tiden, minst sagt. Visst har kolonialismen lämnat ett tungt arv i Afrika, men hur länge som helst borde det inte gå att gömma sig bakom den. Vad är det för rim och reson i att dagens zimbabwier förtrycks med hänvisning till gårdagens oförrätter som någon sorts indirekt ursäkt?
Så jobbar vi med nyheter