Enligt några av Sveriges mest namnkunniga ekonomer, samlade vid ett seminarium som tankesmedjan Fores höll i Almedalen, kommer eurozonens utsatta ekonomier att hacka och krisa i många år framöver.
Bland andra Lars Calmfors, professor vid Stockholms universitet och tidigare ordförande i finanspolitiska rådet och Villy Bergström, före detta vice riksbankschef, menar att endast kraftfulla åtgärder, helst redan i förrgår, kan vända utvecklingen. Att räddningsfonden ESM får rätt att ge direktstöd till krisande banker och köpa statsobligationer ger en viss lättnad för länder som Italien och Spanien, men är inte på långa vägar en lösning på krisen.
Bergström vill att Europeiska centralbanken ska ges möjlighet att trycka obegränsat med pengar. Dels för att det i dagsläget är viktigare att det finns en sista utpost för bankerna att låna pengar ifrån än att hålla inflationen nere på låga nivåer. Dels för att det i sig finns en poäng i att inflatera bort ett skuldberg.
Calmfors går ett steg längre än Bergström: ”Man har hela tiden gått in för att rädda staterna, inte bankerna. Försök inte rädda Spanien och Italien, låt dem ta smällen, skriva ner skulderna och rädda bankerna. Det kommer att bli både billigare och skonsammare.”
Ett riktat bankstöd, argumenterar Calmfors, kommer aldrig att bli lika omfattande som stödpaket riktade direkt till stater. EU:s räddningsmekanismer saknar muskler att lösa ut staterna Italien och Spanien, skulle de inte klara av att betala sina lån. I det läget skulle det vara bättre att låta dem ställa in betalningarna, gå igenom en skuldnedskrivning, men samtidigt se till så att bankerna, ryggraden i ekonomin, inte går omkull.
I ett slag, och till betydligt färre euromiljarder, skulle den statliga belåningen lätta, samtidigt som det finansiella systemet räddas.
Det finns bara ett aber – euron. Om ett bankrutt Grekland inte kan vara kvar som medlemmar i euron, kan förstås inte ett Portugal, Spanien eller Italien i samma läge heller vara det. Och även om Italien och Spanien skulle klara sig utan euron, skulle inte euron klara sig utan Italien och Spanien.