Besöket var en del av projektet Repower vars syfte är att ge ukrainsk vårdpersonal återhämtning. Men ett seminarium på Akademiska sjukhuset var också inplanerat vid sidan av de mer turistiska inslagen som tog den ukrainska delegationen till Botan och Gamla Uppsala.
Kira Rodkina, som jobbar med utbildning i "combat care" enligt den Natostandard som Ukraina börjat implementera, berättar att kriget ställt nya krav på hur man organiserar vården. I Ukraina har man kvar uppdelningen från Sovjettiden i civila och militära sjukhus, berättar hon.
– När civila personer behöver vård kommer ambulansen inom kanske 10–15 minuter. Men för soldater som skadas vid fronten kan det dröja timmar eller kanske dagar innan de kommer till sjukhuset, säger hon.
Därför har man i Ukraina byggt upp mottagningscentraler i skolor, bibliotek eller bostadshus där de skadade soldaterna stabiliseras innan de transporteras vidare till ett militärsjukhus. Förutom transporterna behöver de inkallade kirurgerna jobba med mer begränsad utrustning än vad man är van vid inom den civila sjukvården.
– I utrustningsväskan ingår bara 14 instrument. Det innebär att man behöver improvisera på ett helt annat sätt än man gör i den civila sjukvården, säger Kira Rodkina.
Hur fungerar den civila sjukvården om mycket vårdpersonal kallas in för att bidra i vården av skadade soldater?
– Det fungerar. Genom att många civila antingen har flytt och lämnat landet eller kallats in i militären är trycket på den civila sjukvården lägre, säger Kira Rodkina.
Mykola Semeniuk är kirurg och drev före kriget en privat klinik. Nu har han liksom många andra med vårdutbildning inkallade och jobbar på en av mottagningscentralerna och hämtar skadade soldater vid fronten.
– Ett stort problem är att vi behöver fler bepansrade ambulanser. De ryska trupperna har attackerat sjuktransporter, berättar han.
På sikt säger Kira Rodkina också att man räknar med att många kommer att behöva terapi för psykiska problem på grund av kriget.
– Det gäller både civila och militärer. En tredjedel av ukrainarna är antingen inkallade i armén eller har en släkting som är det, säger hon.
Nu får ukrainarna som är i Uppsala dock lite respit från krigets fasor och ska i Gamla Uppsala få veta mer om de gemensamma historiska banden från vikingatiden.
– Jag kommer från Poltava. Där har vi minnen från slaget med Karl XII, säger Mykola Semeniuk.