"Barn är det roligaste som finns, men de äro rysligt dyra" skrev August Strindberg i ett brev till Carl Larsson 1883. Nog kan vi skratta i dag åt den närmast antika klangen i brevet, men språket behöver inte alltid 130 år på sig för att förändras. Precis som trender kommer och går i vad vi klär på oss, finns de också i de orden vi iklär oss. Att entusiastiskt utbrista "eller hur" när vi håller med vår samtalspartner är ett utrop som började höras först vid millennieskiftet, ungefär samtidigt som vi började anse att vissa saker är "klockrena". Detta kallas modeord.
Lars Melin är docent i svenska vid Stockholms universitet och har precis kommit ut med boken "Money Talks" som handlar just om modeord. Han har forskat på ämnet och kommit fram till att den genomsnittliga livslängden för en språklig trend är runt fem år.
– Det börjar oftast med att någon säger något spektakulärt, eller i ett spektakulärt läge. När en prins håller ett nyfött barn och säger att hans känslor är "all over the place" börjar alla helt plötsligt säga det. Det tänder till och orden sprider sig, men sedan kan orden snabbt tappa i popularitet.
Ibland förändras hela betydelsen av ordet, exempelvis för ordet "absolut", och "ekologiskt" - en term som många använder i dag.
– När ord blir vanliga brukar betydelsen ofta bli luddig. Förut hade ordet "ekologiskt" med ekosystem att göra, nu finns någon slags allmän betydelse av att något är miljövänligt. Det går ju inte att odla tomater utanför det ekologiska systemet, men ändå är bara vissa tomater ekologiska.
Men vad kommer egentligen först, språket eller samhället? Anpassar vi ordval efter vad vi ser runt om oss, eller påverkar sättet vi pratar om saker också sättet vi ser på dem? Anna-Malin Karlsson, professor i svenska vid Uppsala universitet med inriktning på sociolingvistik, berättar att man är kluven om detta inom forskningen.
– Dels finns de som hävdar att vårt språk speglar samhället, och sedan finns de som menar att man kan skapa samhällsförändringar genom språket.
Delade meningar råder även på frågan om var modeord och nya ord kommer ifrån, vem som kan sprida dem.
– Makt är ofta nödvändigt, men egentligen krävs nog bara karisma. Så här sprids alla språkliga förändringar, det är uppifrån och ner. Vi apar efter den vi litar på eller ser upp till, menar Lars Mellin.
Anna-Malin Karlsson håller inte med.
– Det handlar med om vem som har tillgång till breda kanaler, nu med Internet kan vem som helst få en bred publik och språket kan spridas därifrån utan inblandning med någon i maktposition eller liknande.
Och därom tvista de lärde vidare.