I ett försök i Göteborgs kommun 1988 sköts kravet på läkarintyg upp för hälften av invånarna. Det visade sig att de som krävdes på läkarintyg först efter 14 dagar i stället för efter sju dagar ökade sin sjukfrånvaro. Men även de som inte omfattades av förändringen var mer sjukfrånvarande, konstaterar rapportförfattarna Per Johansson, Arizo Karimi och J Peter Nilsson vid Institutet för arbetsmarknadspolitiska utvärderingar, Ifau, i Uppsala.
– Att de som inte hade ett minskat krav på läkarintyg ändå ökade sin sjukfrånvaro förklarar vi med så kallade sociala interaktionseffekter. Kollegernas minskade krav upplevdes troligen som orättvist, vilket ökade den korta sjukfrånvaron även bland dem som inte omfattades, säger Arizo Karimi.
Det fanns stora skillnader mellan män och kvinnor i den grupp som fick uppskjutet krav på läkarintyg. Mäns sjukfrånvaro ökade nästan dubbelt så mycket som kvinnornas. I gruppen som inte omfattades påverkades alla lika mycket. Men män och kvinnor tycks framför allt att ha påverkats av kollegor av samma kön, kvinnor påverkas av de kvinnliga kollegornas sjukskrivningar och män av manliga kollegors sjukskrivningar.
Vad de tre forskarna särskilt studerat är den sociala interaktiviteten. Hur de mildare kraven på sjukintyg påverkade frånvaron har utvärderats tidigare.
– Våra resultat tyder på att kvinnor och män tar lika stor hänsyn till sin sociala omgivning. Just skillnaden i mäns och kvinnors sociala preferenser var något vi var särskilt intresserade av, säger Arizo Karimi.
Urvalet består av personer bosatta i Göteborgs kommun 1988 som arbetade på arbetsplatser med 10–100 anställda. Försökte genomfördes även i Jämtland med liknande resultat. Då experimenten genomfördes fanns ingen karensdag och ersättningsnivån låg på 90 procent av inkomsten. Arbetsgivaren betalade vid den tiden inte sjuklönen.
Hur skulle resultatet bli om försöket genomfördes med dagens förutsättningar för sjukskrivning?
– Svårt att säga, men troligen i samma riktning, säger Arizo Karimi.