Sjuk åldring kördes 14 mil i onödan
91-årige Harry Ljungberg tvingades flytta sju mil från Akademiska sjukhuset till Östhammars sjukhus, för att dagen efter få ta ambulansen tillbaka till Uppsala. Han är allvarligt sjuk. Sjukhuset skyller på akut platsbrist och missförstånd.
Sonen Hans Ljungberg är upprörd över den behandling fadern har fått.
Foto: Rolf Hamilton
Demente Harry Ljungberg har legat på en infektionsavdelning vid Akademiska sjukhuset i ungefär en månad för behandling av en hjärt- och tarminfektion. Hans Ljungberg beskriver sin far som mycket svårt sjuk.
- Hans krafter är helt slut.
I tisdags i förra veckan ringde Hans Ljungbergs bror. Han hade just fått veta att pappan skulle skickas i ambulans till en geriatrisk avdelning på Östhammars sjukhus under kvällen. Detta trots att han hade fått en plats på geriatriken i Uppsala dagen efter. Beskedet gjorde Hans Ljungberg mycket förvånad.
- Jag förstod ingenting. Pappa har ingen alls anknytning till Östhammar. Och i Östhammar var personalen lika förvånad. De var inte alls förberedda på att han skulle komma. De hade inte ens mediciner till honom utan fick göra en akutbeställning.
Ett knappt dygn senare fick Harry Ljungberg åka de nio milen tillbaka till Akademiska sjukhuset, där han nu ligger.
- Det får inte gå till på det här viset. Resan tog hårt på honom. Han är mycket svag. Inga medicinska åtgärder sätts längre in, säger Hans Ljungberg.
Enligt Margareta Falkeborn, verksamhetschef för geriatriken, verkar en rad missförstånd och kommunikationsmissar ha orsakat situationen. Ibland brukar patienter visserligen skickas till Östhammar eller Tierp på rehabilitering, trots att de hör hemma i Uppsala.
- Det beror på att det inte alltid är balans mellan vårdplatserna. Men att någon skickas så långt bara för ett dygn är mycket ovanligt. Det är inte bra för patienterna, säger Margareta Falkeborn.
På infektionsavdelningen erkänner man att kommunikationen, både med sjukhuset i Östhammar och de anhöriga, brustit. Men den ansvarige läkaren tycker inte att något egentligt fel begåtts. Enligt honom beror situationen på att en plötslig platsbrist gjorde det nödvändigt att flytta patienter från infektionsavdelningen.
- Platsbristen tvingar oss till svåra prioriteringar. Ibland måste vi ta till sådan här tillfälliga lösningar. Men jag anser varken att patienten eller de anhöriga kommit till skada.
Klinikchef Fredrik Sund anser inte heller att mannen utsatts för någon risk i och med flytten.
- Det är förstås ingen optimal lösning. I vanliga fall brukar vi flytta patienterna på ett bättre vis. Men mannen var färdigbehandlad hos oss och mådde bäst av att komma till en geriatrisk avdelning. Ibland är det sekundärt hur långt man flyttar patienten, det viktiga är att de kommer till rätt vårdnivå.
Eva Åkerlind, patientombudsman vid landstinget i Uppsala län, är däremot kritisk till den långa och plötsliga flytten.
- Jag förstår absolut de anhörigas känslor. Det är ju inte nästgårds precis.
Att patienter tillfälligt måste flyttas på grund av platsbrist är relativt vanligt, men då brukar de få byta till en annan avdelning på samma sjukhus.
- Jag har inte hört talas om att en patient fått flytta på det här viset förut. Det måste ha varit en extrem nödåtgärd. Det är ju varken bra för samhällsekonomin, patienten eller de anhöriga, säger Eva Åkerlind.
Så jobbar vi med nyheter