Sitta framåtvänd kan överstimulera barnet
Det finns hundratals modeller och varje år lanseras nya superstylade barnvagnar. Visst är det bekvämt med vagn. Men man kan också strunta i den.
Att sitta framåtvänd leder till kontaktbrist med den som kör vagnen. Barnet blir också överstimulerat, visar en brittisk studie.
Framåtvända trehjulingar, så kallade cityvagnar, har blivit allt mer populära bland småbarnsföräldrar som lätt och smidigt vill ta sig fram i storstadsdjungeln.
Det finns även sittvagnar som är framåtvända.
Gemensamt för de här modellerna är att barnet sitter framlänges tidigare, ibland ända från födseln om vagnen har plats för en ligginsats.
Men är det särskilt smart att låta sitt barn åka framlänges?
Nej, inte om man ska tro forskare vid Dundee University´s School of Psychology i Storbritannien.
Deras studie visar att barn i framåtvända barnvagnar skrattar och pratar mindre än barn som sitter vända mot sina föräldrar och kan se dem i ögonen. Barn som åker framåtvända har också svårare att somna och är mer stressade av alla intryck från omgivningen. Undersökningen ingår i en nationell upplysningskampanj som går under benämningen"Talk to your baby" som syftar till att få föräldrar att prata mer med sina barn från det att de är nyfödda upp till tre års ålder.
Det är den första studien som går till botten med de psykologiska effekterna av att sitta i en framåtvänd vagn och har väckt ett visst rabalder bland föräldrar i Storbritannien. Det vittnar alla de bloggar och föräldrarforum på nätet om, där diskussionerna om vagnens för- och nackdelar gått varma.
Enligt Suzanne Zeedyk, psykolog vid Dundee University´s School of Psychology, betyder resultaten att barn i framåtvända vagnar upplever sin första tid i livet som orolig och känslomässigt fattig. Och stressade barn växer upp till att bli ängsliga vuxna, menar hon.
Slutsatserna är nedslående för alla barnvagnstillverkare som hakat på designtrenden att göra barnvagnar till små framåtvända ekipage.
Och inte minst föräldrar som köpt en sådan här vagn, kan bli oroliga för att de begått ett fundamentalt misstag när de valde ett framåtvänt åkdon.
Men Gun Forslund Tuominen, barnpsykolog inom barnhälsovården i Uppsala län, tycker inte att föräldrar behöver ta studien på för stort allvar.
- Man ska inte skuldbelägga i onödan. Hur barn mår och utvecklas avgörs inte bara av om de sitter bakåtvända eller framåtvända. Men skulle jag få frågan om vad som är bäst skulle jag rekommendera att barnet sitter bakåtvänt så att de ser föräldern. Ett litet barn behöver ögonkontakt med mamma eller pappa för att känna sig trygg. Det är också viktigt att prata med sitt barn. Om man inte ser varandra blir kommunikationen bristfällig, säger Gun Forslund Tuominen.
Vad gör man om man har en barnvagn som inte går att justera mellan framåtvänd och bakåtvänd?
- Då är inte det hela världen. Man kan med jämna mellanrum gå fram och prata med sitt barn och kontrollera att de verkar nöjda, säger hon.
Ett problem i dag, menar Gun Forslund Tuominen, är att föräldrar i allt mindre grad litar på sitt sunda förnuft när det gäller barns utveckling och uppfostran.
- Föräldrar är väldigt upplysta och översköljs av en mängd information om vad som är bra och mindre bra för barnet. De tar åt sig av alla nya rön men det är lätt hänt att de glömmer bort att lita till sin egen magkänsla.
Isabell Lidbjörk, som är distriktssköterska vid Nyby vårdcentral, säger också att hon skulle rekommendera barnet att sitta bakåtvänt. Dels för att föräldern har kontroll över sitt barn och kan prata med det, dels för att barnet sitter mer skyddat från trafiken, särskilt vid övergångsställen.
- Det är bra att en sådan här studie ifrågasätter vilka modeller barnvagnstillverkarna tar fram. Föräldrar tänker nog inte på om det är bra för barnet att sitta framåtvänt eller inte, säger hon.
UNT Bakgrund
Studien från Scotlands´s Dundee University i Storbritannien bygger på 2 722 föräldrar och deras spädbarn och delvis på ett experiment där 20 barn drogs i 1,6 kilometer i en framåtvänd barnvagn. Under halva promenaden åkte barnen baklänges, under andra halvan åkte de framlänges.
Resultaten visar att föräldrarna pratar och interagerar mindre med sina barn som åker framåtvända, vilket i sin tur skulle leda till att barnet blir känslomässigt isolerat och utvecklar sitt språk sämre än de barn som har ögonkontakt med sina föräldrar.
Endast 11 procent av föräldrarna som drar en framåtvänd vagn pratade med sina barn under färden, jämfört med 25 procent av de barn som såg sina föräldrars ansikten.
Också barnens sömnmönster och hjärtslag påverkades negativt av att åka framlänges, de blev mer stressade och oroliga. Det var bara ett barn av de som inte såg sin förälders ansikte som skrattade under färden jämfört med hälften av de som såg sin förälder. Drygt hälften som åkte baklänges somnade jämfört med en tredjedel av de som åkte framlänges.
Så jobbar vi med nyheter