– För några år sedan kom ett uttalande att Uppsala ska vara en sjöstad. Men vi blir bortknuffade, säger Kent Rehn, som varit medlem i Uppsala Motorbåtsällskap, UMS, sedan 1980-talet.
Han är en av det tiotal medlemmar som är på plats den här dagen. Under några av de uppspända presenningarna pågår målning och slipning. Någon kommer fram och frågar dem som njuter av en kopp kaffe i solen om någon möjligtvis har en gängtapp som kan passa skruven till ett motorfäste.
– Den sociala sammanhållningen är minst lika viktig som arbetet med båtarna, säger Åke Pettersson, klubbens varvschef.
Tomten, där båtklubben i dag har vinterförvaring av sina båtar, behövs för reningsverkets expansion, vilket UNT berättat om tidigare. Den sista maj ska de vara borta. I stället erbjuds de en plats längre in i industriområdet, men bara som en tillfällig lösning under två år.
Åke Pettersson berättar att klubben har köpt in en hydraulvagn för att kunna transportera båtarna till och från den nya uppläggningsplatsen. Det innebär också att sjösättning och torrläggning av båtarna blir dyrare och mer tidskrävande.
– Vi har gjort investeringar på en miljon kronor för den här flytten, säger han.
Har ni förståelse för att marken behövs för andra ändamål när staden expanderar?
– Jo, men vi får ingen klarhet i vad som händer framöver. Vi föreslog vid ett möte redan för ett och ett halvt år sedan att vi kunde använda de gamla slamplattorna på andra sidan Kungsängsleden. Men då fick vi beskedet att bärigheten var för dålig, trots att det kör tunga lastbilar där i dag, säger Åke Pettersson.
Från kommunens sida säger man att båtklubbarnas framtida lokalisering ska utredas. Till att börja med är det bara UMS, som har sina uppläggningsplatser närmast reningsverket, som sagts upp. Men tanken är att få en gemensam lösning för de tre båtklubbar som i dag har vinterförvaring av båtarna vid Fyrisån.
Ansvarig för utredningen är Lars Fredriksson. Han vill inte säga något om vilka platser som kan vara möjliga för en permanent lösning utan hänvisar till de möten som ska hållas med båtklubbarna.
Det finns ju inte så många platser i närheten av vattnet som kan komma i fråga, varför har ni inte tagit fram den informationen inför mötet?
– Först måste jag träffa samtliga båtklubbar för att höra vad deras önskemål är, säger Lars Fredriksson.
Varför har man inte gjort den här utredningen tidigare så att man kunnat ordna en permanent lösning på en gång?
– Jag kan inte riktigt svara på varför man väljer att arbeta med frågan efter uppsägningen.
Erik Pelling (S), kommunalråd och ordförande i mark- och exploateringsutskottet, säger att ambitionen är att lösa lokaliseringen, men att det är komplicerat.
– Varvet tar mycket plats och föreningarna är beroende av låg hyra. Vi har markerat att detta är en behjärtansvärd verksamhet. Samtidigt har båtklubbarna också ett ansvar. Nu ordnar kommunen en tillfällig lösning till kraftigt subventionerat arrende, säger han.
Enligt Erik Pelling får båtklubbarna också vara beredda på att kompromissa och kanske acceptera lösningar med höglager, som är dyrare att hantera, men kräver mindre yta. Det är heller inte givet att det går att hitta en plats i omedelbar anslutning till vattnet.
– Det kan också bli lösningar där det är båtförvaring på vintern och att det används som park eller annat på sommaren. Vi kan inte hantera Uppsalas lilla strandkontakt så att det upplåts bara för ett användningsområde, säger han.