Sista dagen i bilverkstaden
Affe Engström med verkstad på Odins väg i Gamla Uppsala har genom decennier av många setts som gudasänd med sitt reparationskunnande. Men från och med i dag är Gamlis Bil & Traktor stängd. Nu får andra goda makter tillbedjas när bilar, cyklar och gräsklippare behöver repareras.
Affe Engström har lagat motorerna och hustrun Berit har ansvarat för bokföringen.
Foto: Hans E Ericson
- 1976 fick jag köpa det här, efter 16 år som anställd, berättar han i en kort paus under den sista arbetsdagen.
För det står fortfarande ett par bilar under service i verkstaden. Ytterligare några väntar på verkstadsgården och under vårt besök dyker ännu några grannar upp med akuta bilbekymmer.
Är det inte lite väl mycket att göra, sista dagen med firman? Troligen inte. Affe blir nästan en smula förnärmad av frågan, men rubbas inte i sitt lugn även om sista dagen kanske kommer att bli lite längre än vanligt.
Så ser dagarna ut när man har gott rykte som bilmekaniker och känd för att vara snäll och hjälpsam. Det är Affes hustru Berit som står för den sammanfattande beskrivningen. Hon har skött papper och bokföring i firman under alla år.
Affes hjälpsamhet och goda handlag med allehanda maskiner har också bidragit till att verkstaden kunnat fortsätta mitt i ett villaområde.
- Vi har alltid haft god hjälp av grannar och aldrig fått några klagomål, säger Berit.
När Alf Engström började i firman stod traktorer och lantbruksmaskiner för merparten av verkstadsjobbet. Med åren har verksamheten mer och mer kommit att domineras av bilar, enligt bilmekaniker Engström över lag av allt bättre kvalitet, till exempel vad gäller motorer och rostskydd. Låt vara att de blivit mer tekniskt komplicerade och med bilelektronik som inneburit nya utmaningar.
- Man måste vara försiktigare, säger han, talar om krockkuddar, abs-bromsar och styrsystem så avancerade att det kan få förödande konsekvenser bara att koppla ur ett bilbatteri.
Ändå tycker han att man klarar sig utan en massa maskiner och testverktyg i verkstaden. Annat är mer oumbärligt.
- Avgasmätaren, svarar han på frågan om favoritverktyget. Då ser man hur motorn mår.
Men vad gäller favoritbil att äga eller drömbil att meka med blir frågorna obesvarade.
- Man trivs med den bil man har, menar Affe.
Han är heller inte den som har garaget fullt av väntande veteranbilar. Det har förvisso funnits en gammal Taunus och en veteranmotorcykel, men båda är avslutade kapitel.
- Vi hann aldrig åka i dem, förklarar Berit. Men de var naturligtvis i toppskick, tillägger hon.
Det betyder nu inte att de forna verkstadsägarna saknar fordon till drömresan.
- Jag köpte husbil i fjol, säger Affe.
Nu ska den börja rulla på allvar, i första hand norröver och runt i Sverige. Berit tycker absolut att det känns skönt att planera husbilsfärder med någon som kan meka, även om hon tror att maken utan svårighet kommer att klara tillvaron utan bilverkstad.
- Fast jag är övertygad om att han kommer att husbehovsfixa på egna och barnens bilar, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter