Sista dagen för universitetsrektorn
Efter nio år som rektor för Uppsala universitet har Bo Sundqvist nått fram till sin allra sistaarbetsdag. UNT träffade honom bland flyttlådor och boktravar för att tala om hans händelserika tid i ämbetet.
— Skulle det stå något om universitetet i tidningen på lördag så behöver jag inte reagera. Jag kan koppla av i stället, säger han och ler.
På Bo Sundqvists rymliga kontor samsas tillplattade kartonger med tjocka pappershögar. Avskedsstämningen ligger i luften.
— Än så länge har jag inte hunnit känna efter hur det är att sluta. Jag har haft fullt upp med att städa och fatta de sista besluten. Vemodskänslorna kommer nog först efteråt, säger han.
När Bo Sundqvist för första gången klev in genom dörren och slog sig ned i rektorsstolen hade han fått 6 000 anställda och 40 000 studenter under sig.
— Det kändes pirrigt i början. Även om jag var van vid arbetsledning, bland annat vid universitetets största fakultet, så hade jag ju en bakgrund i naturvetenskapen och laboratoriemiljön. Det här var något annat, förklarar han.
''Jag behöver mer perspektiv''
Bo Sundqvist växte dock snabbt in i rollen. De flesta har beskrivit honom som en lugn, ödmjuk problemlösare som inte väjer inför att fatta svåra beslut.
En av de åtgärder han är mest nöjd med var förslaget till förnyelse av universitetets verksamhet, det så kallade Bastuprojektet.
— Alla forskare fick redovisa vad de hade presterat. Professorerna fick ge förslag på hur de skulle kunna spara in fem procent av verksamheten, men också hur de skulle agera om resurserna ökade med fem procent. Vi bjöd också in folk från utländska universitet som gav oss goda råd. Det kändes bra att genomföra det projektet, säger han.
Det har också funnits stunder då det har blåst hårt runt universitetsrektor Sundqvist. Han har ett antal strider bakom sig, men dem vill han inte gärna tala om nu.
— Jag behöver mer perspektiv för att kunna uttala mig om de svåraste ögonblicken. Alla chefsjobb i stora organisationer är tuffa ibland. Vid sådana tillfällen märker man att det börjar glesna omkring en och man kan känna sig ganska ensam, säger han.
Som universitetsrektor har han haft förmånen att träffa en rad inflytelserika människor, statschefer, ambassadörer och nobelpristagare.
— Kofi Annan är en person helt i mitt tycke. Han är genomsympatisk. Det var också rena nådagåvan när jag och min fru fick tillbringa en hel kväll med Desmond Tutu. Litteraturpristagaren Coetzee beskrevs ju som folkskygg i medierna, men han visade sig vara mycket lättkonverserad. Vi pratade bland annat om Linnés lärjungar från Sydafrika och om uppmärksamhetens villkor, berättar Bo Sundqvist.
Genom åren har Bo Sundqvist slagits hårt för att universiteten ska tilldelas större resurser. I sin sista skriftliga rektorsrapport redogör han bland annat för hur antalet studenter har ökat kraftigt de senaste 15 åren, att lärartätheten har minskat samt
att Sveriges universitet delvis har tappat en del placeringar i förhållande till utländska lärosäten.
Svårt att få gehör
— Det kan låta som om jag talar för min sjuka moster, men det är inte bara från universitetshåll som man framhåller kunskapssamhällets betydelse. Det har varit svårt att få gehör från politiskt håll, men nu finns det äntligen positiva tecken i skyn, konstaterar han.
Med mer tid till sitt förfogande ska Bo Sundqvist nu bland annat ägna sig åt att läsa.
— Det blir populärvetenskapliga böcker om naturen, biografier samt en och annan tjock roman om människor av kött och blod.
Så jobbar vi med nyheter