Kommunen har också redovisat vilka åtgärder som vidtagits, dag för dag, när det visade sig att barnen inte kom till skolan och förskolan när höstterminen började (listan finns på unt.se). När vi nu vet att pojkarna dödats är det lätt att säga att ännu mer borde ha gjorts, men det finns ingen grund för påståenden om att skolan och de sociala myndigheterna varit passiva.
Andra reaktioner är svårare att förklara. Sigtunas kommunalråd Anders Johansson (S) får kritik för att han varit ?osynlig? under de dagar då tragedin steg för steg blev allmänt känd ? medan han vid andra tillfällen och i andra frågor gärna uttalar sig för medierna. Men hur skulle det se ut om kommunens ledande politiker uttalat sig medan polisutredningen pågick och i en situation där ingen med säkerhet visste vad som egentligen hänt med pojkarna? Som Anders Johansson själv säger så är det tvärtom viktigt att all information i krislägen är korrekt, att den ges så samlat som möjligt och av få personer.
Kommunen har en trygghetschef som har till uppgift att ge information och svara på frågor i krissituationer. Det skulle vara direkt olämpligt om kommunalrådet ? eller andra politiker ? tillfogade egna kommentarer och tolkningar av de fakta som är kända.
Den politiska ledningen i Sigtuna, liksom i varje annan kommun, har en bestämd uppgift när chockartade eller tragiska händelser inträffar och det är att försöka få klarhet i om kommunens organ och myndigheter kunnat agera, hur de agerat och vilka lärdomar som eventuell kan dras för framtiden. Anders Johansson och oppositionsrådet Henrik Kelfve (M) är också ? självklart ? eniga om att en utredning ska göras av hur kommunen har agerat. Det handlar både om huruvida man följt lagar och regler och om vilken ambitionsnivå man ska ha när det gäller att följa elever och familjer som är bosatta i kommunen.
Frågan om ambitionsnivån är avgörande, men har ingen given lösning. Förskolan är frivillig, men åttaåringen omfattades av skolplikten. Ändå är det inte självklart hur kommunen ska göra för att i varje enskilt fall se till att barnen verkligen kommer till skolan. Om ett barn uteblir utan giltigt skäl ? alltså skolkar ? är skolan skyldig att genast kontakta föräldrarna, men det är svårare att säkert veta hur man ska göra om föräldrar inte släpper i väg sitt barn till skolan.
De flesta vill antagligen tro en förälder på hans eller hennes ord att barnen är sjuka och tvekar inför att skicka hem kontrollanter för att ta reda på hur det står till när det gäller en familj utan tidigare kända problem. Alla vet att föregiven sjukdom ibland kan vara ett svepskäl för att dölja något annat, men det är naturligtvis mycket ovanligt att något är så allvarligt fel som vi nu vet att det varit denna gång.
Skolinspektionen kommer att granska hur Sigtuna kommun följt upp skolpliktslagen för den åttaårige pojken. De kommunala tjänstemän som berörts borde själva vara angelägna om att få frågan utredd. Men inte heller om brister i ett eller flera avseenden skulle kunna beläggas så kan man vara säker på att andra tragedier kommer att kunna förebyggas.
Det utmärkande för händelser av det slag vi nu kan läsa om är ju att de är näst intill unika. Varje tragisk familjesituation är tragisk på sitt eget speciella sätt, som sällan kan fångas in av reglementen för hur kommunala myndigheter ska arbeta eller för hur tjänstemän ska agera i olika situationer.
Allt som kan granskas måste granskas, men några garantier för framtiden får vi aldrig.