Sexuell frihet och sexuellt förtryck
Det finns mycket att tacka den sexuella revolutionen för, men vid sidan av p-piller, fri abort och homosexuellas rättigheter pågick också något annat.
Revolutionen som skulle befria de som förtrycktes av den rådande sexualmoralen kom att försvara övergrepp mot både kvinnor och barn.
Ett tydligt exempel på att något gått snett var Lars Ullerstams bok De erotiska minoriteterna från 1964. Utgångspunkten för boken var att alla sexuella upplevelser är positiva och i stort sett alltid bör uppmuntras, vilket även gällde incest och pedofili. Att vissa människors sexualitet kan innebära ett övergrepp mot andra är en tanke som är sorgligt frånvarande.
Ullerstam menade att sexuella lekar mellan föräldrar och barn inte bara är fullt naturligt utan också något många av hans bekanta ägnar sig åt. "Enligt min erfarenhet blir sexuella lekar mellan föräldrar och barn (i småbarnsåldern) allt vanligare hos unga barnfamiljer. I varje fall förekommer sådant hos de flesta av mina vänner," skriver han. Övergrepp av äldre män mot barn beskrev Ullerstam som "i allmänhet inte det ringaste skadligt för barnen, snarare tvärtom (...) Vad som traumatiserar barnet är (...) moderns bigotta och hysteriska reaktion."
Ett annat exempel var Pedofila arbetsgruppen (PAG), en grupp inom RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) som öppet arbetade för att deras sexuella preferenser skulle bli accepterade i samhället, och för vad de kallade "barns rätt till sexualitet". I själva verket rörde det sig om deras rätt att förgripa sig på barn.
Fenomenet kan sägas ha nått sin kulmen 1976 med den ökända sexualbrottsutredningen. Där föreslogs bland annat att lagen om grovt koppleri skulle avskaffas, att blottning skulle vara lagligt, och att åldersgränsen för sexuellt umgänge skulle sänkas till 14 år.
Men den del av förslaget som väckte störst uppmärksamhet var att våldtäkter inte skulle betraktas som straffbara om kvinnan innan övergreppet "provocerat" mannen, till exempel genom att vara utmanande klädd. Utredningen ledde till ett kollektivt ramaskri. Nästan alla remissinstanser sade nej till utredningens förslag, och en enad front av kvinnoorganisationer med olika politiska bakgrunder uttalade sig gemensamt mot utredningen, vars resultat till sist förkastades.
Sexualbrottsutredningen fick dock allmänheten att vakna upp. Sent under 1976 gjorde Aftonbladet en skakande inventering mängden barnporrtidningar i Sverige, och debattens fokus flyttades från att handla om de vuxnas rättigheter till att handla om barnens.
Efter 1976 befann sig många liberaler i chocktillstånd över vad som hänt med den frihet de själva propagerat för, och hur den utnyttjats. Vad var det egentligen som hade hänt? Var hade den sexuella revolutionen hamnat fel?
Någonstans slutade den nämligen att handla om vuxna individers rätt att bestämma över sitt eget liv och sin egen kropp och blev till propaganda för vissa människors rätt att utnyttja och våldföra sig på andra.
Kanske ligger svaret i att debatten aldrig slutade handla om moral. I sin iver att göra sig av med den rådande sexualmoralen, började man förespråka en annan typ av moral, en om total acceptans av alla sexuella upplevelser. Och så glömde man bort den princip som borde ligga till grund för all debatt om sexuell frihet. Den liberala principen om individens rätt att tänka och handla som den vill, så länge man inte utsätter andra för tvång.
Det borde lärt oss, en gång för alla, att det är alltför lätt att bli förälskad i vackra ideal, och glömma bort människorna för vars skull man ville förändra världen.
Så jobbar vi med nyheter