Sexualbrott ett dolt samhällsproblem

Inom kriminalvården placeras alla sexualbrottslingar på ett och samma ställe för att kunna ge dem så bra behandling som möjligt. Hanna Harnesk är psykolog på Skogome, den största anstalten i Sverige för sexual- och relationsbrottslingar. Hon menar att det nödvändigtvis inte behöver vara pedofiler som begår sexuella övergrepp mot barn. Vanligare är att det är en person med normala sexuella preferenser, en person som inte ser barnet första hand inte ser barnet som något lustfyllt.
- Det man kan säga är gemensamt för den här typen av förövare är att de har svårt för att vara i djupare relationer. Barnet blir en kompensation för att han upplever att han inte räcker till. Hans känslor av närhet till barnet sexualiseras.

Hanna Harnesk menar att det i grunden är det personer som är djupt deprimerade, som vid tiden för gärningen har det svårt i livet. För att skydda sig själv kamouflerar förövaren sitt beteende och döljer det både för sin omgivning och för sig själv. Ju skamligare ett brott är, desto starkare är förövarens psykiska försvar.
- En del av behandlingen och går ut på att bryta tystnaden och få förövaren att ta ansvar för sina brott.
Behandlingens övriga delar består av gruppsamtal och individuella samtal. Förövaren lär sig bland annat att själv kunna göra en riskbedömning för att på så sätt kunna undvika situationer där det kan finnas risk för återfall.

Sexualbrott ett dolt samhällsproblem

Sexualbrott är ett dolt problem i samhället. Förövaren är ofta duktig på att kamouflera sitt beteende och förnekar ofta allvaret i sin gärning. - Det svåraste är att få honom att ta ansvar för det han har gjort, säger Hanna Harnesk, psykolog på Skogomeanstalten.