Kammaråklagare Pontus Melander och chefen för gruppen av poliser som arbetar mot nätbaserade sexbrott mot barn, Andreas Pallinder, har båda erfarenhet av utredningar av sexbrott i Uppsala. De är eniga i bedömningen av sexhandelns offer och gärningsmän, och också om att kampanjen behövs.
– Sexköpare finns i alla åldrar, samhällsklasser och yrken. De kan reagera olika när de står åtalade, de flesta vet att det är förbjudet att köpa sex, en del erkänner och är ångerfulla, andra tycker att det väl inte är så farligt, eller är helt i förnekelse, säger Pontus Melander.
Andreas Pallinder och hans grupp utreder nätrelaterade sexbrott mot barn, flickor och pojkar under 18 år. Gruppens arbete har nyligen påbörjats men tidigare erfarenheter gör att han är helt överens med Pontus Melander i beskrivningen av förövarna och också av de utsatta kvinnorna/flickorna och männen/pojkarna:
– Förövarna finns i alla åldrar, samhällsklasser och yrken, och när de konfronteras är det inte ovanligt att de bagatelliserar det de har gjort, oavsett om det gäller att tvinga till sig bilder, försök att stämma träff eller fysiska övergrepp, säger Anders Pallinder.
Han och Pontus Melander är också eniga om att det inte finns några ”lyckliga horor”, det finns alltid problem i grunden hos de som säljer sex:
– Fullständig misär är det som bäst beskriver situationen för de flesta som säljer sex, oavsett om det är självskadebeteende, ångest eller behov av pengar som ligger bakom, säger Andreas Pallinder.
De sexköpare som gruppchefen Urban Olsson och hans kolleger vid områdespolisen i Uppsala kunnat gripa har varit mellan 15 och 65 år, och att sexköp går nedåt i åldrarna har också framkommit i polisrapporter nationellt. Attityderna hos sexköpare varierar:
– Vår erfarenhet är att yngre tar lättare på att bli påkomna som sexköpare. En del äldre har kanske större insikt men också mera att förlora på att avslöjas, säger Urban Olsson.
Den verksamhet hans grupp kommit i kontakt med sker på hotell och i hyrda lägenheter eller rum. Ofta är kvinnorna utländska, Urban Olsson nämner Rumänien och Nigeria. Kvinnorna stannar ett par dygn och kunderna hittar dem via annonser på nätet.
Utan efterfrågan skulle prostitution inte finnas därför riktar sig länsstyrelsernas kampanj ”Du avgör!” till dem som köper sexuella tjänster eller kan tänka sig att göra det.
Kampanjen är en del av länsstyrelsernas arbete mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål och samordnas från länsstyrelsen i Stockholm. Den inleddes 18 oktober, FN-dagen mot trafficking och människohandel, med en film på Youtube, ett twibbonkonto och hashtaggen #duavgör.
– Det är viktigt att vi når dem som köpt eller funderar på att köpa sex. Det räcker inte med lagstiftning, vi måste påverka människors attityder för att få slut på prostitution och människohandel, säger Lina Ploug som arbetar med jämställdhetsfrågor på länsstyrelsen i Uppsala.
En av de 20 organisationer som stödjer kampanjen är Talita. Baserad i Stockholm erbjuder Talita hjälp och stöd till kvinnor som utnyttjats i prostitution och människohandel. Den siffra som brukar anges är att var tionde man har köpt sex, och att kampanjen nu riktas mot sexköparna ser Josephine och Anna vid Talita som positivt:
– Framför allt är det viktigt att försöka nå en ung generation med budskapet att det inte är okej att köpa sex. Att byta benämning till ”sexarbetare” för att få prostitution att framstå som ett yrkesalternativ vilket som helst är inget som får stöd av de utsatta kvinnor som kommer till oss. När de erbjuds en väg ut släpper de fasaden och kan berätta om självskadebeteende, ångest och övergrepp, tvärt emot vad de kanske säger till kunder, eller till en journalist.