– Jag lider inte av det och det är inget jag vill göra något åt. Jag har ett liv jag trivs med.
Hon har nyss flyttat från lägenhet i stan och ut på landet till sitt egenritade hus i Funbo, utanför Uppsala och står och vinkar på gårdsplan när jag och fotografen kommer fram.
Huset är långsmalt och grått, helt byggt i trä, med bara två rum, ett allrum med sovloft och ett kök med sovloft. Här bor hon med sina två mellanpudlar, som hon har delad vårdnad om med en killkompis.
– Häruppe får mina vänner sova när de hälsar på, säger hon och pekar upp mot hörnan i köket.
Det är hennes examensarbete från Arkitekturskolan i Stockholm som förverkligats och huset är ett prov på modernt compact living med inbyggda högtalare i träväggen och en storbildsprojektor integrerad i väggen. Hon är byggnadsingenjör och älskar hus.
Hon är också en av många i Sverige som kallar sig för asexuell.
Innan intervjun har vi lite sms-kontakt och i ett sms skriver Jenny Afvander:
”Klart vi kan träffas, det är inte så hemligt längre, jag har kommit ut ur garderoben.”
– Men det är en märklig situation att komma ut med något man inte gör, säger Jenny Afvander och skrattar.
Jenny är snygg, trevlig, spirituell och glad. Hon skrattar ofta och ser inte ut att vara någon underlig kuf. Ändå förknippas ordet asexuell med något negativt, nästan som ett skällsord.
– I ett förhållande kan ju en vilja ha mer sex än en annan, sexlusten kan variera över tid och det kan bli ett problem. Men i mitt fall är den obefintliga sexlusten en sak jag inte vill göra något åt eftersom jag inte vill ha sex.
Kan du bli kär?
– Ja, fast jag har inte varit det på jättelänge. Jag kan känna pirr. Men mitt pirr sitter i magen, inte längre ned.
Hon kan lika gärna bli blixtförälskad i en musikalföreställning eller känna lyckopirr av en låt hon gillar.
– Det beror ju på vad man definierar som förälskad, säger hon och böjer sig en aning fram över köksbordet så att den blåa färginfällningen på luggen syns lite mer.
Om hon var i ett förhållande och de kunde komma överens om vad som är lagom skulle hon tycka att det var hur mysigt som helst att kyssas och kramas.
– Men sen, nä, sex är tråkigt och inte värt besväret, då läser jag hellre en Kalle Anka.
Om man träffar en person man blir intresserad av, förväntas man också vilja ha sex med den personen förr eller senare, menar Jenny Afvander.
– Just det här med nya bekantskaper. Då kan det bli så konstigt när man ska komma ut med sin icke-läggning.
När Jenny Afvander tänker tillbaka har hon ända sedan tonåren tyckt att sex är överskattat. Hennes sexuella identitet är heterosexuell.
Hon har känt njutning, men i förhållande till allt annat roligt man kan göra är det mycket skrik för lite ull, menar hon.
– Jag måste liksom koncentrera mig på att vara närvarande och inte börja fundera på något annat. Folk tar generellt illa upp om man ligger helt still för att man börjat planera inför morgondagen.
Har du frågat dig själv om du tänder på tjejer?
– Ja men då tycker jag att jag borde haft någon slags nyfikenhet eller fantasti om att utforska det i så fall.
Hon var ihop med en kille i sju år från det att hon var 17 år. Då reflekterade hon inte över att hon aldrig blev kåt när de låg med varandra.
– Men då hade jag inget att jämföra med. Jag trodde felaktigt att killar har större sexlust.
Runt 2006, 2007 fick hon, som hon beskriver det, en uppenbarelse.
– Jag var ute på nätet och av någon anledning hamnade jag på en sida som diskuterade frågor om sex. Där var det en som beskrev sitt liv, som också, upptäckte jag, var mitt i prick för hur jag levde: ”man träffar någon och har sex och dagen därpå vaknar man och borde vilja göra om det. Men nej, det vill man inte”.
Dagen efter haffade hon en jobbarkompis som är engagerad i hbtq-rörelsen och sa ”vi måste snacka. Jag har fått veta en jättespännande sak”.
Och det var spännande, tyckte Jenny Afvander, att det fanns ett ord på vem hon var.
– Jag behövde inte längre fundera över faktorer som kan påverka sexlusten negativt. Till exempel om jag har hormonella defekter, var stressad, varit sexuellt utnyttjad eller något annat som jag inte kände igen mig i. Jag kunde släppa hela grejen med att försöka ha sex och tro att det alltid handlade om fel person och fel tillfälle.
Vi lever i ett sexualiserat samhälle, var man än befinner sig, kan man hitta sexuella anspelningar på det mesta. Men även om sexfixeringen genomsyrar mycket, är det mindre vanligt att prata om sitt eget sexliv, menar Jenny Afvander. Därför har hon inte tyckt att hon gentemot andra haft några större problem med att ha en annan sexuell orientering.
– Men visst, en del som känner mig tycker uppriktigt synd om mig och är ledsna för att jag missar något i livet. Andra kan försöka lösa hitta en förklaring, killar jag träffat har sagt ”ja, men du har bara inte träffat den rätte, du har bara haft dålig sex.”
Jenny Afvander har aldrig känt en längtan efter barn, hon har vänners barn och syskonbarn som hon umgås med och det räcker gott.
Hon tror att det hade varit svårare för omgivningen att acceptera att hon avstår barn om hon levt i en parrelation. Det är också enklare att leva i en stor stad som Uppsala menar hon, för här finns fler människor som inte lever enligt normen.