Anders Behring Breivik var en aktiv deltagare i en hatkultur som utvecklats på nätet. Men problemet är inte nyupptäckt. UNT:s krav på inloggningsuppgifter har sin grund i diskussioner som förts långt innan terrordådet på Utöya.
Kravet på inloggningsuppgifter gäller generellt för alla kommentarsfält på unt.se. Den tekniska innebörden förklaras av UNT:s ansvarige utgivare Lars Nilsson på annan plats i dagens tidning. För kommentarer till inlägg på debattsidan gäller sedan tidigare att politiska redaktionen förhandsmodererar kommentarerna. Det betyder att redaktionen aktivt ska godkänna en kommentar för att den ska kunna läggas ut på nätet. Detta gäller även i fortsättningen.
Många har skrivit mycket om bakgrunden till de åtgärder som nu vidtas av allt fler tidningar. Kommentarsfälten kan ge tidningen uppslag till nya artiklar, läsarna kan bidra med synpunkter som fördjupar en intressant frågeställning. Men en del kommentarer syftar i stället till att förtala, kränka eller sprida vanföreställningar. En del har inte ens med ämnet att göra. Somliga innehåller inget annat än länkar till obskyra sajter. Det är ett uppenbart missbruk.
En liberal hållning till yttrandefriheten innebär inte att inga gränser finns. Redan John Stuart Mill konstaterade i Om friheten, den klassiska formuleringen av liberalismens frihetsideal, att yttrandefriheten framför en uppretad mobb inte kan vara obegränsad. Frihetsidealet handlar om allas lika rätt att låta sin egen personlighet komma till uttryck, inte om någon rätt att genom lög-ner, förtal och hetspropaganda tillfoga andra skada.
Censur innebär att statliga myndigheter i förväg granskar allt som trycks eller uttrycks på annat sätt. Censur finns inte i Sverige och ska inte finnas. Men tidningar som tackar nej till material som de inte vill ha utövar inte censur. Tidningar i fria samhällen är inte statliga myndigheter – och inte heller är de allmänna klotterplank i cyberrymden. Deras ägare och utgivare har klart angivna syften med sin verksamhet och har all rätt att avstå från material som man inte anser står i överensstämmelse med dessa. Den som inte får in en text i en viss tidning har många andra alternativ.
Syftet med att ge ut tidningar är dels att sprida nyheter och information, dels att ge utrymme för kommentarer och debatt om det som sker i samhället. Men allt som påstås är inte information. En tidning vars medarbetare anstränger sig att berätta om viktiga händelser på ett sakligt sätt och efter noggrannast möjliga kontroll av fakta kan inte samtidigt ge utrymme för ryktesspridning eller medveten desinformation.
På samma sätt kan meningsfull debatt bara föras om deltagarna håller sig till ämnet och avstår från kränkande påståenden om andras bakgrund, religion, nationalitet, kön eller vad det kan vara. En tidning som vill vara ett relevant debattforum måste hålla ifrån sig inlägg som bryter mot sådana grundläggande regler för ett demokratiskt meningsutbyte. Replikrätten hjälper inte mycket – erfarenheten visar att seriösa debattörer, föga överraskande, avstår från att ge sig in i ”debatter” där de själva systematiskt kränks eller hånas.
Ett särskilt problem är förstås att en del inlägg av detta slag skrivs anonymt eller under lånade namn. Det finns sammanhang där anonymitet är rimlig. Också med de nya reglerna kommer man att kunna skriva anonymt. Förutsättningen är, som för alla andra, att man fyller i sina inloggningsuppgifter och därmed ger redaktionen tillgång till sin mejladress. Följer man debattreglerna är det inga problem, missköter man sig så stängs man av.