Sensationellt runstensfynd i Balingsta

- En lika oförutsedd som glädjande händelse. Sensationellt är inte att ta till överord. Sådant här får man inte uppleva ofta, myser länsantikvarie Karl Johan Eklund.
Jocke Hovberg och Per Mattsson, Balingsta, kom torsdag 13 maj
till kyrkan med sin fraktskopa för att gräva en ny grund till grindstolparna i bogårdsmuren.
Vid niotiden var de färdiga att börja vid södra stolpen,
västra grinden i bogårdsmuren.

"Konstig sten"
- Med upp i första skopan kom stenen, som låg med runinskriften nedåt. Först trodde vi att det var vanlig stenfyllning. Vi vände den av en ren tillfällighet - och det var inte gjort i en handvändning - och då såg vi inskrifterna, säger Jocke Hovberg.
- Så vi kontaktade Lars-Ove Sjöstedt som är kyrkoherde här, och berättade att vi hittat en konstig sten som någon ritat på, fortsätter Per Mattsson.
Lars-Ove Sjöstedt är bara en av alla hembygdsintresserade Balingstabor som under århundradenas gång sökt
efter det femte stycket av Bökstastenen, som enligt en notering från 1719 "blifvit i kyrkiomuren inmurat".
- Tankarna på att den kunde finnas i muren hade vi närmast gett upp. Och så fanns den här hela tiden!

Stämde perfekt
Lars-Ove Sjöstedt lämnade genast alla sina andra plikter och skyndade ut för att inspektera fyndet.
- Man såg tydligt att det var runinskrifter, och formen överensstämde med Bökstastenen.
Jocke Hovberg körde bort till stenen som står rest på vägen mellan Balingsta och Böksta och tog de exakta måtten - som stämde perfekt.
Kyrkoherde Sjöstedt ringde genast upp länsantikvarie Eklund inne i Uppsala.
-Jag sa till honom: "Vet du vad? Vi har hittat den försvunna delen av Bökstastenen!"
Karl Johan Eklund anlände dit samma eftermiddag, och kunde bara dela den allmänna glädjen. Ryktet om fyndet spreds snabbt, och intresserade ortsbor har sedan dess tagit vägen förbi kyrkan för att beskåda den saknade delen av Bökstastenen som så mirakulöst dök upp efter 332 år.

Slogs sönder
På plats i Balingsta fanns på tisdagen Marit Åhlén från Riksantikvarieämbetet i Stockholm.
- Spännande och roligt. Bökstastenen är en känd sten, och ovanligt figurrik. Det känns bra att den blir komplett igen efter alla år, säger hon, medan hon med krita fyller i konturerna av figurer och ornamentik.
Bökstastenen slogs sönder på 1600-talet därför att graniten behövdes vid bygget av bogårdsmuren.
Men de ansvariga greps tydligen av ruelse och nändes inte använda stenstyckena. Bara en enda del, den nu återfunna, användes vid murbygget. De övriga blev liggande på "Prästängen" invid kyrkan, berättar Marit Åhlén.
- Det finns mängder av sägner som berättar att den som slår sönder runstenar - eller bara flyttar dem - kommer att drabbas av olycka, fyller Karl Johan Eklund i.
Runristaren bakom Bökstastenen är okänd, men Marit Åhlén kan ändå berätta en del om honom.
- Han är en skicklig konstnär som inte var van att arbeta med sten, utan med trä. Han var anmärkningsvärt duktig på att stava, och vi vet också att hans insats vad gäller Bökstastenen var unik. Ingen av andra 17 kända runstenarna i Balingsta socken kan tillskrivas honom.